Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 juli 2025
Mitt öra hör ju stämman, fast min blick är skum. EUBULOS. Omöjligt! Röst kan likna lätt en annan röst, Som anlet anlet. EURYSAKES. Snart förgår mitt tålamod. TEKMESSA. Jag kände genast honom, och han kände mig Från första stund. Mot tusen tungors vittnesmål Bestode våra hjärtans intyg, mitt och hans. EUBULOS. Säg, har man sändt dig, yngling, att bedraga oss? EURYSAKES. Bedraga?
Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen. Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen. Mina barn, nu är den yttersta tiden.
En dag gryr opp, en dag förgår; Hur mången lämnar ens ett spår, När den från oss är tagen? Den femte juli, ack, den drog Ej spårlöst bort, jag minns den nog Sen sjutton år den dagen. Det var den dag, då Duncker dog.
När han med qvällen hädan går, Vid vännens flykt igen en tår Uppå den spädas kind sig röjer; Den förra, knappast född, vardt all; Men denna sväller tung och kall Och natten om den dröjer. Så qvinnan ock har på sin lott Af lifvets håfvor tåren blott; Den föds af fröjd, den föds af smärta. Men fröjdens skymtar och förgår, Och den allena återstår, Som ammas af ett krossadt hjerta.
Får jag säga för min del, att skulle jag en gång tänka på att gifta mig, så skulle det inte bli med en slinka, som ingenting kan och ingenting vet, för se, moster, lustan är en sak och gifta sig en annan; lustan, den världsliga lustan, förgår som en rök, och tro och loven är som en tugg snus, när det kommer en annan, som kan bjuda på cigarr.
Här glömmer man i syndens band Sitt goda hem och fosterland, Går som en främling och en gäst Och tror sig dock för evigt fäst, Vill lefva trygg från år till år, Där allt liksom en suck förgår. Gud, öppna våra ögon snart, Att vi må skåda uppenbart, Hur vanskligt allt på jorden är Hur ringa lust det med sig bär, Hur stadig fröjd och saligt hopp Hos dig vi måste söka opp.
Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad. Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort. Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död. Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
Vår själ, hur än hon traktar oförtruten, sig själf, sig själf i evig glöd blott tär. Vår tanke, som oss högt i rymden bär, förgår, som rök förgår med vinden fluten, och viljan är en våg, som faller bruten i formlöshet tillbaka från hvart skär. I vänner, själen är en härlig sång dess höga maning bjuder oss att vinna hvad vi af evigt godt ha drömt en gång. Men stel står öknen rundt kring oss.
All theras prål ok prackt ok mackt är platt försvunnen, Lijk som en giäller röst som hörs ok ey blijr funnen, Lijk tijden, som nu är i varelsen ey ståår, Lijk som en skugga flyr, och lijk en dröm förgår. Hvem veet ey, han skal döö? Men hvem kan timman veta? Slätt ingen. Du må fritt i hand ok himmel leta. Spör alla stiernor åth ok lysta granligt til, The säia: Tu måst döö. Män när?
I porten stod en jungfru, som skulle in i huset; hon hade varit på promenad och hade svårt att skiljas från sin »kusin», gardisten, som följt henne hem. Är det här, som man går in till fruktbutiken? frågade Erik, i det han förläget tog hatten af sig. Jaha, men den är inte öppen i dag. Jag var här i går och tittade och i förgår med, men det är ju alltid stängdt.
Dagens Ord
Andra Tittar