Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 juli 2025
Hon sjöng inte mer, var icke heller mera så käck och glad i sina svar som förr. Ungdomen var borta, hennes lifs bästa ålder hade förflutit under rastlöst arbete, dess afton bragte sorger och strid, var glädjelös och kall.
Men redan innan den andra hade förflutit, insåg han, att den nya sysslan kanske inte var så alldeles lätt och angenäm, som han först tänkt. Å, kors, utbrast han ibland och burrade upp sitt stora hår, när Levisons kontorsbud bragte honom ett nytt, digert dokument, inte trodde jag att det kunde finnas så många teorier om Mars. Det är ju helt enkelt underbart.
Det torde anses förlåtligt att han sedermera till vägledning för sig sjelf, underkastade detta sitt försök en competent Auctoritets omdömme; men den långa tid sedan dess förflutit, utan att Jephthas bok blifvit i tryck utgifven, bevisar tillräckligt, att han ej någonsin inbillat sig att detta försök skulle vinna hvad man kallar popularitet.
Åter hade en halftimme förflutit, och ännu hördes de ej af. Hvad var det jag tänkte nyss? Önskade jag Antti hem för att visa honom min tillit och kärlek? Onödigt! Han hade försummat mig, varit likgiltig så mycken stolthet och själfuppskattning torde väl dock vara den sårade makan medgifven, att hon ej visar sig tacksam för slikt.
Jag såg på mitt ur och räknade ut att fyra timmar förflutit sen vi begifvit oss af på seglatsen. Nog hade de redan kunnat komma... Men de hade helt säkert roligt där de voro, och hvarför skulle jag icke unna dem det? Gärna för mig skulle de få dröja där om också till i morgon bittida, jag skulle ingalunda afundas dem deras glädje. Tiden skulle nog gå med barnen och allehanda göromål.
Skrämd ryckte hon till, ansträngde ännu en gång alla sina krafter och gaf till ett rop. Rösten kväfdes, ty ett par andra läppar tryckte sig mot hennes; hon slöt sina ögon och föll maktlös ned. En stund hade förflutit. Alma satte sig upp i ljungen. Hennes ögon irrade skrämda omkring. Marken var kall, skogen mörk. Träden stodo allvarliga och orörliga deromkring. Intet prassel, intet ljud hördes.
Den gamle stod en stund Med handen på sitt rika skägg betänksam; Omsider, skakande talte Sitt hvita hufvud, såg han opp och talte: "Hur länge, vet jag ej, O furste, blott bekymret mäter tiden. Hvad är att räkna år För den, hvars lif en vårdag likt förflutit! Jag var ett barn ännu, När af er höga furstesläkt jag upptogs, En yngling var jag, när Er ädle faders första steg jag stödde."
Omgivet av bördiga åkrar och en liten vacker trädgård ser man vid stranden av en bäck ett vitmålat lanthus av det trevligaste och mest idylliska utseende. Kasta vi en blick genom trädgårdsstaketets spjälor, skall vår blick falla på ansikten, som måste förekomma oss bekanta, i trots av de tjugu år, som förflutit, sedan vi senast sågo dem.
Natt, på drifvan genomvakad, stjärnenatt vid Tavasthus, Än, sen många år förflutit, står du för mitt sinne ljus, Fast vår trohet blef besviken, fast vårt hopp blef slaget kull, Fast vår seger blef en dröm blott för en hjärtlös veklings skull.
Flickan gick en vintermorgon I den rimbeströdda lunden, Såg en vissnad ros och talte: "Sörj ej, sörj ej, arma blomma, Att din sköna tid förflutit! Du har lefvat, du har njutit, Du har ägt din vår och glädje, Innan vinterns köld dig nådde. Värre öde har mitt hjärta, Har på en gång vår och vinter: Gossens öga är dess vårdag, Och min moders är dess vinter."
Dagens Ord
Andra Tittar