Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 juli 2025
Vi kunde bestämma den så, att medan den typiske mystikern sträfvar att förlora sitt jagmedvetande för att befriad från detta kunna motståndslöst försjunka i gudsbetagenhetens djup, så sträfvar den kristne, sådan han tecknas af den helige Frans, att just såsom ett jag möta Gud.
Hvilka pröfningar Gud än må lägga på oss, den käre frälsaren håller oss dock vid handen, och ur hjärtats djup kunna vi säga: "Herren gaf och Herren tog, lofvadt vare Herrens namn." Den lilla flickan med tändstickorna. Till teckningen. Det var rysligt kallt. Det började också bli mörkt sista aftonen på det gamla året, det var nyårsafton.
HYLLOS. Blott på afstånd syns Han öfvervaka striden, ständigt ropande Med ängslans stämma: "Akten, döden ej min son, Den andre endast, den i Ajas' vapenskrud!" TEKMESSA. Den arme, hvilken sällsam, djup förvillelse Omtöcknar ej hans sinne? Just sin fiende, Just den, hvars fall han önskar mest, beskyddar han Och vill förgöra honom, som han rädda vill.
LEONTES. Du ser Den ende här, som räddats; blott ur hafvets våld Likväl, men ej ur dödens. LEIOKRITOS. Djup hans dvala syns, Och smärtsamt är att finna, att förhållanden Vår hjälp försenat; mest dock för de andras skull, Dem böljan slukat. Landsmän voro de kanske, Hellener födda. Denne man är blott en slaf, Att döma af hans klädnad, blott en rå barbar, Som byte tagen eller köpt på okänd kust.
Jag kände hennes röst, när den blev så djup och varm, som om allt annat än hennes kärlek tystnat inom henne. Jag förstod, att hennes beslut nu var oryggligt, att hon åter tillhörde oss alla, eller ville göra det, och en varm våg av tacksamhet mot henne och hela livet strömmade igenom mig.
Gudshuset är en liten träkåk, som liknar en ändrad storbåt, upptagen från ett större djup efter en längre sumpning, utan torn och med små fyrkantiga världsliga fönster. Det största på kyrkan är nyckeln, stor som en dragg och gjord att bäras med två händer, för att icke tappas bort.
Han rullar himlen som en klädnad hop, han slår Mot bergen, och de spruta rök och lågor fram, Han hotar vågen, och den sjunker kufvad ned, Han näpser stormen, och orkanen blir en suck. Nämn mig ej andra rika, blott min vän är rik; Hans äro jordens skatter, hafvets skatter hans, Hans schaktets guld, hans pärlorna i flodens djup, Och alla Orientens ädla stenar hans.
»Nå, Gudskelov att man blev av med den», sade Åke ur sitt svenska hjärtas djup. »Opp med fönstret nu, och in med frisk luft, det var själva tusan vad den lille fete kamorristen var rädd för att släppa in sitt fosterlands klimat.» »Folk är likadana vart man kommer», anmärkte Johan lugnt. »Är det inte likadant hemma i Sverige, va?»
Motgången hade utan tvivel väckt honom till besinning och förmått honom kasta en djupare blick i sitt inre; sedan han icke längre hade ett ankarfäste i rikedomen och ett mål i sin fåfängas tillfredsställande, hade han, för att ej förtvivla, måst söka ett annat, säkrare ankarfäste och ett annat, bättre mål och fann slutligen, efter hårda strider och djup självförödmjukelse, vad han sökte.
Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig bort, och jag färdades åstad, bedrövad och upprörd i min ande, och HERRENS hand var stark över mig. Och jag kom till de fångna i Tel-Abib, till dem som bodde vid strömmen Kebar, till den plats där de bodde; och jag satt där ibland dem i sju dagar, försänkt i djup sorg.
Dagens Ord
Andra Tittar