Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 juli 2025
Gud, i denna pröfningstid Styrk oss med din himlafrid, Gif oss hopp att den få skåda, Där du bjöd den evigt råda! N:o 312. Jordens fruktbarhet. Hur skön är än ej jorden, Fast syndens dom hon bär, Igenom mänskan vorden Förtappad, som hon är! Hon öppnar sina håfvor För oss från år till år Och bjuder lust och gåfvor, Så fullt hon det förmår.
En blekhet, tänd och flydd i ett ögonblick, Furstinnans anlet darrande öfverfor, En ljungelds hemska, flyktiga återsken, Och nu med kufvad smärta begynte hon: "O Dmitri, du nattburne, om åt din hämnd En broders olycksöde kan svalka ge, Var lugn, hans dom skall falla. På Rysslands trott Finns den, som vet att vörda en moders sorg.
Dagen efter påskhögtiden drogo Israels barn ut med upplyft hand inför alla egyptiers ögon, under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit bland dem, alla de förstfödda, då när HERREN höll dom över deras gudar. Så bröto nu Israels barn upp från Rameses och lägrade sig i Suckot. Och de bröto upp från Suckot och lägrade sig i Etam, där öknen begynte.
Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet och hädade. Då förde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam. Och de satte honom i förvar, för att de skulle få hans dom bestämd efter HERRENS befallning.
Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig. Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd. Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.
Gån därför nu eder väg i frid.» Men Paulus sade till dem: »De hava offentligen låtit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som äro romerska medborgare, och hava kastat oss i fängelse; nu vilja de också i tysthet släppa oss ut! Nej, icke så; de måste själva komma och taga oss ut.» Rättstjänarna inberättade detta för domarna. När dessa hörde att de voro romerska medborgare, blevo de förskräckta.
Men någe mått på så vis, om hur mycke en ska ta i sig kan ju inte den ha, som int är fullt van. Halfva dricksglase tänk jag ska svara emot en god, redig färdsup. Smådrängarnas tur kom se'n den. Måtro dom är nog så karig att dom vet te förstå sej på hva godt och nyttigt är i vintertid dom å." Han såg välvilligt på de små "karlarna".
De stannade kälken, voro nu midt i en skogsdunge, borta från ögonen på folk. Hon satte sig på kälken. "Si här , rödt garn till rosor, och grönt till blad, och brunt till stjälkar." "Men hvar , hvar i fridens dar skall dom sitta?" frågade Anna-Lisa, lika förvånad i uppsynen hon, som de andra syskonen, hvilka i yttersta häpnad togo Maglenas härlighet i betraktande.
Prästfrun skyndade sig att tillägga: "Anna-Lisa och Maglena heta de, de där fina lindebarnen." "Ante, har du hört hvad dom är märkvärdig, småstinterna?" "Ock hvad mer är. De ha själfva lagat till åt sig tre pojkar af vedträn, som de klädt på, och dem kalla de Ante, Per-Erik och Månke. Ni ha väl aldrig hört de namnen förr?"
Ja, jag tror, att de förre äro olyckligare och fördenskull förtjänta av än större deltagande. Du har rätt, goda Berenike ... men gråta över Narkissos, se det gör jag aldrig, sade Ismene, fläktande med sin solfjäder. Måhända, sade Julia, ligger även i denna myt en djupare mening än den att endast framställa egenkärleken. Döm icke Narkissos alltför hastigt, Ismene!
Dagens Ord
Andra Tittar