United States or Chile ? Vote for the TOP Country of the Week !
Antes ögon spärrades ut af förskräckelse. Han gaf sig till att skaka och vända på Månke, som om han tänkt att få ur honom ett dödligt gift. "Släpp mej, släpp mej!" skrek Månke, dämpadt för att de innevarande ej skulle få ögonen på den nesliga behandling, som brodern lät honom undergå. "Dom höll bara på, men vi tog ingen kask", hviskade Maglena lugnande.
Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom. I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp. När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skola lyda oss, då kunna vi därmed styra också hela deras övriga kropp.
"Mor sa' alltid att en' lär sej supa då en' börja me kask." Det flög som ett ljusskimmer öfver den gamles dödliknande anlete. "Åh det känns godt te höra tack. Vore så väl att jag kunde lefva igen och lefva bättre. Om barna såg att de gamla voro bättre, så blef dom nog bättre dom, å. Gammelfolke hos er har varit riktigt folk de förstår jag." "Mor hon var storriktig.
"De fall mej farligt ledt för, att gå från gården och inte säga ett tackens ord till gammelfolke här", sade Ante och stannade när de hunnit förbi uthusen. "Men käre dej. Vi mått ju skynda oss", jämrade Maglena! "Ja, dom ta oss och int kan jag ensam reda dom från oss om dom å vill ösa i oss kannevis med kask", puttrade Månke. "Stå här ändå en aldrig så liten stund", sade Ante med skälfvande röst.
Tro han att du kan geta hundra, så kan du de, för då har han särskildt slag af lättgetade getter, kanske från Jerusalem; eller har han några märkvärdiga gethundar, som kan hålla ihop dom." "Tänk så fin och grann du ska bli Anna-Lisa. Tänk att du ska bli så grann!" Maglena drog schalen från näsan och bjöd till att vända sig och kunna ta Anna-Lisa i betraktande.
Men då skulle Grels och de andra barna vara me. Och Knifven skulle dom ha te spåra opp oss me." "Gosse, vi mått ge oss öfver ån på rappe. De ordnade brådskande på kälken. Maglena stannade plötsligt i arbetet med att snöra igen kunten. Hon grep Ante om armen. "Gosse! Hör du! Nu är dom efter oss ändå, bå finndrängen och barna och Knifven. Hör du, dom är snart här!
Och han berättade följande: Bakom mäj tycks det bara ha varit fattigdom, tiggeri och vanvett. Hela sällskapet av mina förfäder liknar, tycker jag, en hop krälande kräk som alla trampar på och spottar på, och när något led i den där kräldjurssläkten trampas ner i leran, blir det bara bättre plats för dom andra. Men allihop av dom var mycket barmhärtiga mot sina medmänniskor, snälla och hjälpsamma