Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 juni 2025
Dock, när Hjälparen kommer, som jag skall sända eder ifrån Fadern, sanningens Ande, som utgår ifrån Fadern, då skall han vittna om mig. Också I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig från begynnelsen.» »Detta har jag talat till eder, för att I icke skolen komma på fall.
Reportern begagnade sin bomullsnäsduk på pantalongerna och försjönk sedan i begrundande, hvarpå han åter upprepade för Pompowski sina invändningar om schaktet, som ökade i värme mot djupet och om de glödande vulkanerna och varma källorna och slutade sålunda: »Låt så vara, att det icke finnes några bevis, ehuru ju saken är alldeles klar. Men finns det då motbevis?»
Elegant och parfymerad, nätt som en fröken, glad och lustig. Men fattig, kan jag tro, nu är han rik, men glad är han inte. Hvad tusan! Är han rik, då hade han skulder som en löjtnant, och björnar ett helt kompani. Rik? Gift således? Enkling, herr löjtnant, gifte sig till pengar. Åhå, jag förstår, gjorde som jag. Med en ryska också, eller hur?
Denna sista vändning i hans lynne och tal väckte min nyfikenhet, och jag frågade, hvad som då händt denne. "Det var", svarade han halft leende, "en krigare, som drog ut i fält.
Då brast dammen, som för barnens ögon Stängt i sjutton år hans tårars flöden, Och han grät med sammanknäppta händer: "Pris ske Herran", sade han, "den store; Fylldt är löftet, och mitt fadershjärta Har vid mina söners hat ej brustit.
Han sjelf gaf dock inga »anledningar», utan skötte sitt hushåll med sådan stilla ärbarhet, att vi fingo liksom en profetisk inblick i framtidssamhället, då männen bli hushållare, och den synen var rigtigt vacker.
Sådan satt jag sent en natt vid milan, Då en man stod hastigt vid min sida Och vid eldens matta skimmer talte: 'Känn i mig de onda brödrens fader; Låt den kraft, som göms i dina leder, Ej för maskar i din graf besparas. Tag en maka, föd åt landet söner, Och hvad mina ej af medgång lärde, Låt gemensam nöd de dina lära! Mannen så. Ett vindkast ökte lågan, Och han var försvunnen, som han kommit.
Men är det nu så, att du inte vill ge mig en kyss, så ge mig ditt hjärta och den här lilla solbrända rara tassen det har ingen gett mig förr. Det får bero på hur vackra verserna bli, sa hon skälmaktigt. Så fick han då fram sin lilla »kluddebok» och sin blyertspenna. Och så satte de sig fram till bordet.
Gud ske lof att hon då åtminstone var mätt, när hon dog en vet minsann inte hur man kommer att gå hädan.» Så tog hon potatisgrytan från elden, satte tvättvattnet på i stället och började därefter långsamt och betänksamt äta ett stycke hvetebröd, doppadt i kaffe. Det var resterna af hennes begrafningskalas. »Herre Gud, Herre Gud», suckade mannen.
Men det var en faslig att blåsa i denna kväll, och på osten går han också; få se, hur gossarna ska reda sig med skötarne i natt. Ja, si det kan jag inte hjälpa; vädret rår jag inte på, bet Carlsson av. Men i nästa vecka ska det få bli vackert, för då tänker jag segla med sumpen in till stan för att själv tala med fiskköparn. Såå, ämnar Carlsson det?
Dagens Ord
Andra Tittar