United States or Saint Barthélemy ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den var tung att bära, ty han visste ingen utväg att få pengar. Så grep han sig an och skulle laga den. Tog ur skrufvar, borrade en gammal urfjeder, men lyckades icke. Kamraten påminde. Johan var förtviflad. Fadern skulle aldrig betala den. Nå, då låter jag laga den, så får du betala sedan. Den blef lagad och det kostade femtio öre.
Anklagade såg icke på henne, utan borrade ögonen in i väggen, under det han knep ihop ögonlocken.
Därefter hoppade hon upp i sängen, borrade huvudet i kuddarna och började storgråta. Hon hade fått D på sin kria "Om nådemedlen". Våren gick. På soliga dagar följde regn, och efter regnet lyste det åter upp.
Ropmannen eftersade långsamt och noga vart ord från högen, och många gamla hade med sig borrade horn, som de satte i örat för att lyssna. Sven stod bakom Inges stol och följde molnbildningarna på himlen. Han hade icke ens brytt sig med att utbyta de urblekta vikingakläderna mot en tingsdräkt. I går kväll i drotthuset, sade Inge och vände sig till honom, kunde jag så klart tala om allt.
Här skildes deras vägar, och då Jenny, liksom att förtaga verkan af sina sårande ord, med låtsad vänlighet sade: adjö, glöm icke bort mig! svarade Hanna blott: jag skall tänka på hvad du sagt. Hemkommen, stängde hon omsorgsfullt dörren till sitt rum, kastade sig ned på en stol vid sängen och borrade hufvudet i kudden. Jag ser det! utbrast hon passioneradt, mitt inflytande är skadligt för Bella.
Länge kan det ju knappast töva, innan husbonden är tillbaka. Då blir det en svår stund, Ingevald. Göm dig undan inne i tjället och blunda och bed. När han hade krängt sig upp över hästryggen med sin lätta börda, borrade han sin blick i den bruna molntapp, som stod framför solen. Låt undret ske! viskade han med stigande värme.
Han satte knogen med kraft i ögonvrån och borrade långsamt ut sömnen; han gäspade stort men ljudlöst, betänkte sig, gäspade än en gång och nu med ett illvrål. Han tuktade sin mun med ett hårt slag. Vad jag är rå! tänkte han. Det måste bli en ändring! En röst ropade: Ludwig! Gratulera tante Sara! Det är hennes namnsdag.
Ässässäss, sån orätt di gör en, int' vill jag göra'n illa. Men bums si! För det var jag si! Och hon började gråta, borrade ansiktet in i den slankiga lilla kroppen och grät. Hon mindes varken tid eller rum eller orsak, bara grät. Och ibland skrek hon: Int' vill jag göra'n illa. Så blev hon ond. Ska du int' vak' nu, elaka unge! skrek hon, skakade sin börda.
Då tog prästen Jojada en kista och borrade ett hål på locket och ställde den bredvid altaret, på högra sidan, när man går in i HERRENS hus. Och prästerna som höllo vakt vid tröskeln lade dit alla penningar som inflöto till HERRENS hus.
Men då hon mötte mörker i alla hörn vände hon åter blicken mot mannen. Hon kände, hur det lilla huvudet riste mellan hennes händer. Och hon förstod att han ville säga något, som skulle gottgöra. Då borrade hon fingrarna in i hans hår. Det var en smekning men den var häftig, skälvande, hård, ty hennes kropp skakades av den första dödsfrossan.