Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 september 2025
En tår sågs fylla sig sakta i flickans Öga och rullade ned som en daggklar pärla på kinden; Men med en halfdold suck hon frågade: "Talar han sådant, Talar för andra han sådant, för mig upptäcker han intet! Sluten går han och tyst här hemma, och säger han något, Är det om bössan blott eller fågelfänget, han talar, Mest dock svärmar han kring som en storm i skogarna ensam.
Jag satte mig ned, jag också, kastade bössan ifrån mig och somnade in. Gud vet hur länge jag sof. Då jag vaknade var det af ett skott, lossadt i mörkret helt nära intill. Jag trodde att Carlson vaknat, hittat bössan och ville skrämma mig. Jag ropade flere gånger hans namn, men han svarade inte. Jag hörde nog ett prasslande i buskarne bredvid, så jag visste deraf att jag inte drömt det om skottet.
Pastorn fick kalsongerna och pälsen på sig, sköt fötterna i sina bottforer, tog ner bössan från väggen och satte på en knallhatt; skakade ner fängkrutet och gick ut. Hej, vem där! ropade han. Flod! svarade en dov stämma bakom syrenhäcken. Vad fan står nu på, att du kommer så här dags! Ligger gumman i själtåget? Det är allt värre än så! lät Gustens medtagna stämma. Vi ha förlorat henne!
Varför tar du bössan med dig? frågade Kerstin och såg på Sven. Å, svarade Sven, och vände sig hastigt om, låtsande undersöka låset på bössan, å, det föll mig in, att det kunde vara roligt att skjuta en fågel, om jag får se någon sådan på vägen. Farväl nu. Och Sven gick. Hans väg förde honom förbi den lilla ladugårdsbyggningen, och han steg in där för att träffa Ingrid.
Jag gick hem i solskenet och lade mig. Vid frukostdags kom' de med liket och bössan. Det blef ett fasligt lefverne. Man började ropa på mördare. En del tittade på mig, som om det lätt hade kunnat vara jag. Och det var allt nära att jag hade blifvit satt in, redan den dagen.
Men han måtte ha klivit med rasande ben ur sängen, ty just när ångbåten gick förbi och han med bössan lyftad i luften skulle fyra av, klickade skottet. Kastande bössan i gräset tog han upp sin näsduk och viftade, sprang i stranden och svängde sin blåa bomullsnäsduk, hurrade och flåsade, men ingen svarade från båten; icke en hand lyftes, inte en näsduk rördes. Ida var försvunnen!
Gumman ropade först några hoj efter honom, men utan att få svar. Ja, så må han gå, mente gumman; si det är så med Gusten, att han alltid har varit liksom lite slög och doven, utom när han kan komma ut på sjön med bössan. Men Carlsson ska inte se åt'en, för det är inte något ont me'n.
Då skulle det ha gått dit fan vill ha't och inte vacklat af och an på det här viset. Men jag rörde honom inte. Jag kastade bössan ifrån mig, och laddad var han inte. Herre Gud, det fans ingen i drängstugan som inte visste att han var oladdad då jag tog den. Och jag rörde hvarken kruthorn eller hagel.
Gusten svarade med ett listigt grin, för han hörde genast, att drängen inte förstod skytte, då han berömde skott, som satts in medfjärs och gjort fåglarne odugliga till vettar. Men Carlsson gick på oförfärat och pratade, berömde skälskinnsväskorna, prisade bössan och gjorde sig så liten som möjligt, så okunnig om sjösakerna som han verkligen var, och mer till.
Dagens Ord
Andra Tittar