Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 maj 2025
Jag gick hem i solskenet och lade mig. Vid frukostdags kom' de med liket och bössan. Det blef ett fasligt lefverne. Man började ropa på mördare. En del tittade på mig, som om det lätt hade kunnat vara jag. Och det var allt nära att jag hade blifvit satt in, redan den dagen.
Han var den främste i hvarje upptåg och den nedersta i hvarje klass, men räddade sig alltid i sista stund upp i den nästa. Så genomgick han läroverket, jämnt efter ryggen och kom till gymnasiet i residensstaden. Där inackorderades han hos en lärare och sattes under sträng uppsikt, men vann icke dess mindre en sorglig ryktbarhet för sitt lefverne.
Ja, styre du och råde, Gud, Fader, Son och And! Din starkhets arm i nåde Beskärme stad och land! Ditt ljus, som natten bräckte, Förblifve oskymdt här, Att släkte efter släkte Må se dig, som du är! Om ett kristeligt lefverne. N:o 269. Världens fåfänglighet. O lif i denna jämmerdal, Hvad är du?
I de gamla gymnasierna rådde en anda, som med goda och ondt numera är försvunnen från våra skolor, en frihet i studier och lefverne, som ofta urartade till själfsvåld, men ock frambragte karaktärer. Borgå gymnasium var särskildt bekant för bristande disciplin.
De upptäckte motsägelsen i lära och lefverne, en motsägelse som endast kunde lösas genom att ändra den föråldrade läran, ty lefvernet stod icke att ändra utan genom kloster eller kastrering. Menskorna voro trötta på att hyckla och de gladdes åt att få en ny moral, hvilken stod i full öfverenstämmelse med den menskliga naturens beskaffenhet och vedertaget bruk.
Det var ett gudlöst lefverne och det tog sin ända med förskräckelse... »Var ni med då?» frågade häradshöfdingen. »efter ni vet allt det där?» »Det var för hundra år sen», svarade den gamle, »men min far var matros den tiden, och han var med om ett och hvarje, han.
Anden i sin seger öfver jordisk njutning och plåga, öfver förståndets skenbara lagar, se där hvad i kristendomens första tider mänskligheten framställde i lefverne och legenderna besjöngo.
När han för fem år sedan kallades till komminister i sin födelsestad, lefde hans mor ännu, och ehuru han som en god son sökte upprätta den fallna, fortsatte hon sitt lastbara lefverne, tills hon en morgon fanns död, synbarligen under rusets inflytande, i ett dike utanför södertull.
Tron I på den Heliga Ande; en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund; syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt lif? Svar: Ja. Viljen I genom Guds nåd bevisa denna tro i edert lefverne och alltså vandra värdigt Kristi evangelium i kärlek till Gud och till eder nästa? Svar: Ja.
Men nu bröt sig genom hopen en tung, undersättsig man, med en stege under hvardera armen, och åtföljd af en annan karl, som hjelpte till med stegarnes fortskaffande. Hastigt sköt han ut stegarne på isen, mumlande härunder för sig sjelf med arg röst: "förbannade pojke, för sådana der dumma upptågs skull, måste folk våga lif och lefverne.
Dagens Ord
Andra Tittar