Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 maj 2025
Strax nedanför Backarnas gamla corps de logis byggde smeden, det var den störst anlagda stugan med icke mindre än sex rum och två kök. Och smeden, som var en tämligen förmögen man, hade satt sig i sinnet, att det skulle bli torn på stugan. Endera på gaveln alldeles som på bönhuset eller också mitt på taket som på rådhuset. Detta smeden Anderssons torn blev redan före sin tillkomst vida beryktat.
Botgörare och lastbara kräk ena dagen bönhuset, andra hos ja den eller den frun eller horan eller erotomaner hela högen, degenererade as, som sjunger botpsalmer vid tjugo år. Strindberg var liksom signalen. Det är märkvärdigt så västerländsk han var i alla fall, i fråga om sin tro. Och i fråga om kvinnorna hade han ingen förmåga att bli tränad på dem och skratta åt dem.
Du lovade ju att inte gå i bönhuset. Det hade jag glömt. Ja då så Om jag nu säger henne, tänkte han, om jag säger henne, att Zionistprofeten varit med om mordet på hennes egen far, så måste hon ju få upp ögonen. Så måste det ju ta ett slut! Men han kunde icke förmå sig att röja hemligheten. Hon var för barnslig. För bräcklig. Elsa sade: Jag vet, var du har varit. Han spratt till.
Hade varit bättre att gå till bönhuset med detsamma. Han tog i dörrlåset, som gick upp. Tamburen var kolsvart, men matrummet, som även var Elsas sovrum, upplystes av gatans lyktor. Därinne tassade fru Sörman av och an. Hon hade synbarligen brått, men Abraham kunde icke få klart för sig, vad hon gjorde. Antagligen städade hon, jämkade på möblerna, dammade.
Men det fanns någonting hysteriskt och överspänt hos flickan, som oroade fru Marie. Hon råkade i ångest och sorg och grät av medlidande över allting, över prostituerade kvinnors elände och över tuppar, som ska slaktas och över allting. Två gånger i veckan gick hon i bönhuset, där Benjamin Hagelin for fram som en stormvind bland kvinnorna. Det var det. Och så var det Abrahams plats.
Jo, nu är hon allt fast hos Hagelin igen. Jag ligger ju efter honom som hund efter räven. Så jag vet, var han har sin gång. Hon fick vara tämligen i fred här på försommaren. Men nu har han varit två gånger vid Stenbrogatan, och hon är i bönhuset var kväll. Hon och Evelin. Vet Gusten av, att Hagelin varit i deras hem? Tja, det kan jag inte säga.
Abraham red sin spattiga häst, och trots spatten gick det snällt undan. Men när han kom under björkarnas snedvridna grenar, höll han inne. Två kvinnor sutto på bänken vid Backarnas husknut. Evelin och Elsa. Abraham steg av och vinkade Elsa till sig. Är du nu tillsammans med henne? Får jag inte det? Du får, vad du vill. Men hon är ju galen. Går du i bönhuset också? Ja.
Vinden spelade som en jättesyrsa i de kala björkarna. Varför dröjde du så länge? frågade Abraham. I bönhuset? Du kom en bra stund efter alla de andra. Jag letade efter Gusten, kom det dröjande. Och så var det så mörkt. Och så var det Evelin. Det var mycket på en gång. Kom så sätter vi oss på bänken. Ser du, jag hade tänkt, att vi skulle bo här. Det är ju vår trädgård!
Nej, lilla Elsa, bad han, tala nu inte så där som en maskin. Ja, ja. Inte kan du lova, innan du vet, vad jag begär. Jo, sade hon. Och det lilla ordet klingade underligt, med något av jubel och triumf. En martyrs triumf. Vill du lova att aldrig mer gå till bönhuset? Jag begär inte, att du skall dela min tro, det blir en annan sak. Du kan gå i kyrkan om du vill. Eller i Bethania, eller var du vill.
Och Abraham var strålande glad, ty Elsa hade varit glad och snäll och söt som förr. Och det hade icke yttrats ett enda ont ord vare sig om Björkenäs eller om bönhuset. Och ingenjörn hade givit Elsa tusen kronor till utstyrsel. Början var således gjord och Zion till hälften slagen ur brädet. Även uppe på Backarna var början gjord. Smeden Andersson hade lagt grunden till sin stuga.
Dagens Ord
Andra Tittar