Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
TEKMESSA. Se på hans anlet, gamle, liknar detta ej Ett anlet, som du skådat förr i bättre dar Och aldrig sen förgätit? EUBULOS. Dessa anletsdrag, De röja blott en längre tids försakelser, Än denne unge främling tyckes räkna år. De varit sköna. Nöd, knappt öfverstånden nöd Tycks härjat dem. TEKMESSA. Min arma, arma gosse, ja!
Och ändteligen, då man ger akt på huru den gamle kungen, hvars arm varit för svag att klyfva sonens hjälm, slutligt besegras af hans blottade anlet, kan man äfven här finna skymten af de makter, som redan tidigare i dikten med små, nästan omärkliga medel doldt, men säkert verkat till sin seger.
Sagdt; ett sken af hög förklaring i hans anlet nu sig spred, Och han tryckte manligt hatten på soldatens hjässa ned; Men han talte hjärtat brinner än af glädje i mitt bröst, När jag tänker på hans uppsyn, när jag minns hans ord och röst.
Ho är alsvåldig dock som Han, en Konung öfver alla; In för Hans anlet solar dö och himlens stjernor falla, Han byggde jordens fasta grund, Han den på ingo ställt, Och fästet med dess skyar spänt derofvan som ett tält.
LEIOKRITOS. Behöfs så litet för att ge ett anlet dag? BUDBÄRAREN. Behöfves mer, o konung, så behöfves allt. LEIOKRITOS. Gå, akta dig att pröfva själf, om sant du talt. Så är den stund då kommen, när mitt öde skall Mig uppenbaras; trefaldt vill jag säga den Välkommen, om min ofärd ock den med sig för.
Och hvart det bar, hvadhelst han pröfva fick, Vid hopplöst återtåg, af nöd och våda, Brann samma eld i samma öppna blick, Sågs samma lugn i samma anlet råda; Det var, som om man läst i brons däri: 'Än kommer dag, än är ej allt förbi.
Tusen gånger har min flicka redan peglat i din blåa famn sitt anlet; Men du vårdar ej den hulda bilden, Du förvarar ej min flickas anlet. När hon bortgått, flyktar äfven bilden, Och jag söker den förgäfves sedan. Skall jag straffa dig, du onda källa, Grumla opp din bölja, dika ut dig Och förtrampa dina blomsterbräddar?"
Hon blickade ut, hon såg Med tjusfull bäfvan i klarnad rymd, Och mot dess speglande anlet Bröts dagens rosiga sken. "O fader, en här jag ser, Från bergen tågar den långsamt ned, Som molnet tågar mot dalen Och gömmer åskor och storm. Men lugnt är det vida haf, I glans slår solen sitt öga opp, Och djupen skälfva af lågor, Och fästet spränges af ljus."
Högljudt klagande spratt från sin plats den unga kaptenskan, Gömde i modrens öppnade famn sitt tårade anlet, Sökande tröst; men hårdt nedstötte den ädle majoren Glaset och reste sig opp. Klart lyste hans öga, och högre Lyfte i vrede han nu sin silfverlockiga hjässa. Stolt för sin maka han stod och ryckte den skymmande dräktens Skygd från sitt väldiga bröst och viste den ärriga barmen.
DEN SKEPPSBRUTNE. En främling eller slaf blott här I detta land du måste vara, efter du Ej vet, men frågar, hur han kallas, Ajas' son. LEONTES. Att du är denne, hvarmed vill du styrka det? DEN SKEPPSBRUTNE. Mitt anlet är mitt vittne. Zeus förgäter ej Att på den borne härskarns panna trycka in Sitt härskareinsegel.
Dagens Ord
Andra Tittar