Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 oktober 2025
Gud hjälpe mig att snart komma bort från Folkungarna! Tag det inte så illa. Bara inga tårar. Jag trodde, att jag var en hövisk man, som förstod att skicka sig inför en ädel jungfru. Men inte heller det var sant. Jag vet inte, vad jag har sagt.
I lunden, som beskuggade den, låg en ättehög med offeraltare, och han räknade ända till fem runstenar, uppställda till ädel hågkomst av fjärran fallna fäder och bröder. Fotstegen hördes knappt, när han kom in i salen, så djupt var där strött med enris och friska ängsblommor.
Hjältar och hjältinnor få nära nog helgonglorian öfver sig när de i välgörenhets- eller förbättringssyfte "ägna" sig åt dessa tåliga beskedliga små våp, eller elaka illmariga lymlar till underklassbarn med hvilkas innerstas tankar och mening de, trots allt, stå främmande och oförstående utan aning om att dessa föremål för barmhärtighet och ädel nedlåtenhet äro deras jämlikar i medfödd begåfning, och i fantasiens mottaglighet för intryck af olika art.
Se, hans anlet Byter färg; han döljer sig, han tvekar, I den ädla kvinnans anblick fången. Denna bild, hur lik, och dock hur olik Den, som, en gång skådad, outplånlig I hans halft förbrunna öga stannat! Sin slafvinna sökte han, den forna Vårligt ljufva, rosenlika tärnan, Och en mor, en bleknad mor han finner, Tidigt ren i lifvets allvar mognad, Med försakelsens och sorgens adel Kring sin panna.
Vacker är han, och hon kan bäst jämföras med Hedda." Honom svarade åter den ärlige Petrus och sade: "Drängen skådar du där, den snabbe, driftige Anders, Son till en ädel man, Zakarias, värden på Hjerpvik.
Vet du då inte, att du skulle bli utskrattad, om du efter en så ädel gåva försökte att undandraga dig gammal god sed. Min saga har det felet, att jag inte kan slutet på den. Ett slut skola vi nog hjälpa dig att grunda ut, bara vi få början. Må då alla noga höra på, sade han och tömde vad som var kvar. Efteråt skola ni säga mig, vilken av mina båda hjältar som bäst liknar en kvinna.
Och du säger att du hatar henne! Kära, älskade mor tror du jag någonsin skulle kunnat taga på de ömma strängarne i din själ mjukt och fint med förståelsens varsamma händer om inte hon gjort mig ung och vek? Skulle vi så kunna hata hennes minne, du och jag?» Hon lät brefvet sjunka. Ja, han hade rätt; han hade alltid rätt. Han var fin och god och ädel, hennes käre, vackre gosse.
Petersburg och Newastadens allra finaste adel samt rikaste matadorer hade samlats för att åhöra ett föredrag öfver ett förslag som en viss Charles Montgomery hade framkommit med. Af alla de utrop att döma hvarmed talet hälsades kunde man förstå, att anförandet väckte det lifligaste intresse och beundran.
Åt sig, sin egen adel, sitt eget val Af ärans banor ville min ädle son Jag öfverlåta, Ville behålla blott En rättighet, den bästa, en moder har, Den att få hoppas allt af ett älskadt barn. Och nu, min Dmitri, frågar jag, dock ej jag, Men dessa stumma bilder igenom mig Till hvilket mål du sträfvat, på hvilken glans I ärans rymd din trånande blick du fäst." Så var furstinnans hälsning.
Och så småningom stämde David den och hans ännu rätt goda röst fyllde det lilla rummet: Och konungen han bodde i en borg av ädel sten, han bodde där med vänner och med fränder. En natt han vaknade i svett, han fann han var allen, som aspens löv då darrade hans händer. Och högt han ropade på ljus och på sin bästa vän men ingen ingen svarade i mörka kammaren.
Dagens Ord
Andra Tittar