United States or Benin ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han kan icke se en kvinna som är ung, utan att fråga sig sjelf: är det henne, jag skall komma att älska? Hvarje minut känner han sig andligen på pulsen, och minsta förlupna känslostämning fyller hans hjerta med underliga aningar och kommer det att slå med fördubblade slag. Kärleken är stor och imponerande; den höjer, den förädlar. Den gör uslingen ädel, stackaren modig och den svage stark.
LEONTES. O, budskap, fullt af glädje! Har jag fattat rätt Din mening, fader? LEIOKRITOS. Flyktad är den mörka tid, Då varsamheten, fruktans dotter, sluten höll Inom min barm hvar ädel drift, en fånge lik. Nu får jag vara konung, får förlika fritt Min handling med min vilja. Ingen skräckbild gör Mitt välde ovisst, min medtäflare är död. LEONTES. Hvar, hur? Hvem har dig denna glädjetidning bragt?
Skandinaverna äro av naturen bestämda till nationernas adel, fast de vansläktats och förlorat sin ursprungliga prägel... det är min fars åsikt, och det är min egen, tillade Adolf Sparrfält med mycken bestämdhet.
Denna örn är vidare utomordentligt storsint, högsint, veksint, trånande, trängtande, längtande, stolt, rik, glänsande, full af lifvande eld, mäktig och modig, vild och ädel, med mordlust och härjningsbegär, en ättling af gudarnas stam, en argonaut m.m. Upplyftande som hans lif varit, så är äfven den poetiska örnens död. Ensam vill han skiljas hädan, såsom han här lefvat ensam.
Men då jag sedan skulle anteckna något om detta ställes värdinna, som naturligtvis hade sitt namn efter gården, liksom andra norska bönder, skref jag henne för Säfänden. Kamraterna påstodo, att detta, i betraktande af gummans figur, skedde af ädel qvinlig blygsamhet i förening med min tro, att hennes och gårdens namn stafvades med hv.
Gref Douglas som en båld genral Tredelte nu sin här. Från trenne sidor bröt den in. Med väldiga gevär. Och många djupa sår det gafs Åt våra skyttars hop, Och mången ädel hjälte föll, Visst ej med glädjerop. Hvar engelsman lät bågen bli Och drog sitt svärd alltren; En fasans syn det var att se På hjälmarna dess sken.
Här, här, detta usla papper, bärgas det, fördärfvas åtta oskyldiga människor; kastas det ut att drifvas af vinden, se, så blifva alla dessa orörda i sin boning. Nu är stunden kommen. Människogunst och människoogunst lika mycket. Gåsevinge, var glad, du har gjort en ädel gärning!"
Skall det också kosta hertigen hans salighet, kommer han inte att hålla frid med sig själv, förrän han har makten i sin hand och får styra och omskapa. Det är hans pilgrimsmärke. Sedan blir han, tro mig, en stor man och en ädel man. Innan en människa hinner fram till sin rätta bänkplats vid bordet, sopar hon många skedar i golvet.
I djupa Finland bortgömd fanns en man, En fridens man alltfrån sin ungdom hän; I fridens värf ren grånad, styrde han Som höfding nu sitt län. Wibelius var hans namn, af anors glans Omstråladt ej, men vördnadsvärdt ändå, Ty namnets ära var, att det var hans, Hans adel föll därpå. Han ägt sin mannaålders gyllne tid Af lugna mödor; den fanns mer ej kvar.
Vilken ädel man, den Brackander! sade Spöqvist beundrande. Men korporalen och i synnerhet mor Kerstin, som på senare tider fått helt andra tankar i ämnet, tycktes alldeles icke benägna att nappa på kroken.