United States or Saint Pierre and Miquelon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men jag skulle så gerna först vilja ha dig att stiga ner från kothurnen och låta bli all tragik.» Hon klämde händerna hårdt samman liksom för att med våld hindra dem från att göra någon rörelse. »Gå», sade hon blott med en röst som var så oartikulerad som om den icke kunde böjas annat än kring denna enda stafvelse. Han såg på henne med ett uttryck af förvåning och en skymt af ängslan.
Och hon hade en alldeles förkrossande respekt för unga herrn. Det var derför alltid med ängslan och bäfvan hon inställde sig. »Hvad har du till middag i dag», frågade han. Han såg mycket väl hvilken svår fruktan han ingaf den svarta tjensteanden och det roade honom. När Molly kunde svara: »Oxsvanssoppa, kalfkotlett med blomkål och katrinplommon», var hon ändå vid någorlunda godt mod.
Och stickorna lyste med sådan glans, att det var som om solen gått upp. Mormor hade aldrig förr varit så vacker, så stor. Hon lyfte den lilla fattiga flickan upp på sin arm, och de flögo i glans och glädje så högt, så högt, att där var ingen köld, ingen hunger, ingen ängslan, de voro hos Gud. Men i hörnet vid huset satt i den kalla vintermorgonen den lilla flickan med det lockiga håret.
Djupt rodnande af harm och ängslan, då han såg det första slaget drabba den lilla kamraten, sprang han fram mot herr Gyllendeg med samma rådighet, hvarmed fågeln, då den ser sina ungar i fara, flaxar för jägarens fötter och vill leda honom från dem.
Jag stod på lur i porten och jag kunde icke styra min ängslan utan smög mig fram till köpmannens hus. Han blev mig varse och öppnade fönstret på glänt, så att jag kunde höra, vad som sades. Och sannerligen prisade inte min goda mor alla mina egenskaper i sådana ordalag, att mina ögon fylldes med tårar och jag skämdes.
Ante stod med klockan i handen stel af häpnad och ängslan, som om han blifvit hotad med vreda ord af den gamle i stället för att bekomma så'n gåfva. "F-ällen här i öfver-sängen s-s-ska du ta. D-d-de är kallt. V-i g-g-gör int me'n. Kä-kä-käringen är snart slut h-hon å . Skynd dej, gosse!", sade han, plötsligt färdig i talet. "Det kan snart vara gjort i bröllopsgården Skynd dej ! Hör du!
Aina Berg och Bella hade smått funderat på att vandra till Karis Lojo och helsa på Verna Sommar, de voro genast med om saken. Alma Brennlund och Lilli Enestam gåfvo halfva löften, de tänkte med en viss ängslan på obeqväma skor och ändlösa dammiga vägar. Än du då, Hanna? frågade Bertha. Jag vill gerna ha dig med. Kan icke, svarade Hanna kort. Åh prat, nog kan du! Hvad skulle hindra dig?
Och dock vi måste, Herre vred, För dina fötter falla ned Och dig i straffet vörda; Att det, fast upp till randen fylldt, Är mindre dock, än vi förskyllt, Det lägger sten på börda. Omkring oss se vi kval och nöd, Ett bittert lif, en hopplös död, Allt jämmer, ängslan, fara; Och se vi i vårt eget bröst, Då skönjas där, för frid och tröst, Dödssynder uppenbara.
Med ängslan målad i sina anleten sträcka lärjungarna händerna mot frälsaren. Lif eller död för dem hänger i detta ögonblick allenast vid honom. Och se vinden tystnar på hans ord, vågorna somna och dö, som om där aldrig en storm gått fram öfver Genesaret, himmelns stjärnor spegla sig snart åter i det blanka vattnet. Det är så tyst, så tyst omkring frälsaren.