United States or Morocco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Glad midsommarens kväll ren nalkades. Solen i väster Strålade klar och kastade ljus på den landtliga prästgåln, Där uråldrig den låg vid den speglande viken af insjön. Men i sin kammare satt vid fönstret den vördige pastorn, Rökte sin pipa och blickade ut mot vägen i längtan, Stundom med handen fläktande bort den skockade röken.
En förklarad glädje lyste i den vördige borgarens anlete, då han nu öfversåg fältet för sina många segrar, och den stolta hållning, hvarmed han denna gång gick sin synnerligt stora och vissa triumf till mötes, gjorde, att till och med hans gamla, gråa galafrack satt bättre, än den sutit på hans kropp sen femton år.
Då log den vördige vänligt och sade: "Akta det icke, min vän, och förlåt, att mitt öga beständigt Hvilar på er, ej plägar jag så bespeja en främling; Men i ert anlet ser jag en bild, som är dyr för mitt hjärta, Ser af en ädel man, af den äldste, jag ägde bland vänner, Liksom den varmaste äfven, de oförgätliga dragen.
Jag väntar Antikrist, som skall föregå de yttersta tiderna. Huru, vördige fader? Ni väntar Antikrist, och ni säger dock att vårt tidevarv är ungt av det tillkommandes kraft? Ja, jag vill icke dölja för eder, min kära unga fröken, att besynnerliga tecken nu i två år visat sig uppå himmelen och stadigt fortfara, så att ju en blinder kan märka någonting stort och fruktansvärt vara i kommande.
Men på sin dotter blickade mildt den vördige pastorn, Rökte och log och talade snart halft bryende detta: "Gå, min dotter, för dig må det skicka sig bäst att ej genast Svara, som hade du tänkt på en friare redan på förhand; Men för den aktade herrn går snart en dag och en annan, Medan han väntar på svar och du öfverlägger och lugnas." Så han sade och log.
Hvad är å färde? Hvarför åkes här, hvarför ropas här? Är då elden lös, efter jag hör larmtrumman?" "Tag ert förnuft till fånga, herr Gyllendeg, och begrip då en gång, att er gård brinner ned rubb och stubb", sade generalen, som började frukta, att den vördige bagaren förlorat förståndet, "det är ju för att bärga lifvet, som ni nödgats rymma hus och knut, minns ni icke det?"
Leende talte hon så och prydde sig, glad i sin fägring, Tog guldvingar på fingren och tillknöt klädningen bättre; Men i detsamma öppnades dörrn, och den vördige pastorn Blickade in och nämnde vid namn sin dotter och sade: "Hanna, min dotter, kom, sen du lagat din klädsel i ordning, In i min kammare snart, att höra ett ord om din framtid." Sagdt, och han tillslöt dörren och gick.
I förra delen af denna berättelse hafva vi försökt måla den olyckliga tilldragelsen på herr Gyllendegs äng, som satte honom i split med skolgossarna, och äfven försökt visa, huru dessa förstodo att för tillfället rädda sig undan de faror, hvarmed den vördige borgarens spanska rör hotade dem.
Då närmade sig henne mäster Sigfrid, som kom från bröllopsgården. Hon kallade honom vid namn och bad honom taga plats vid hennes sida. Återvänder ni redan till staden, vördige fader? frågade hon. Jag har lämnat därinne dem som fröjdas åt detta livet. Vid min ålder tänker man på det tillkommande. Jag har något att tacka er för, mäster Sigfrid.
Men i sin länstol talade så den vördige pastorn: "Hanna, min dotter, mycket du än ej skådat i världen, Väl du dock vet, att en människa föds att försvinna på jorden, Likasom röken skockar sig här och stiger ur pipan, Synlig en stund, och lätt af en fläkt förskingras en annan. Men för den vise, mitt barn, är sådant en varning att akta Tiden och se till sitt hus och vara beredd, då man kallas.