Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 oktober 2025
Väntan, tvifvel och hopp och halft förbitet ett löje Bodde på allas anleten då, och en växande hviskning Spriddes med sorl från mun och till mun, tills det ädla gevärets Hane gaf eld, och det knallade af, och den listiga spejarn Damp som en fiskörn ned i den svalluppkastande bäcken. Detta det yppersta skott, som göras kunde, berömdes Länge i hela armén, och geväret var vida beryktadt."
Ernst-Olof försökte lämna trädet. Då reste sig Buck på bakbenen och pojken förstod, att så länge hundar icke kunna klättra i träd, var det säkrast att stanna där han var. Hans väntan på de hårda, obekväma grenarna blev lång, men den fick dock ett slut, när direktör Pilman kom. Ernst-Olof kom hem till sin faders hus i sällskap med Buck och direktör Pilman.
Vi gingo in och satte oss i förmaket eller rättare förstugan. Nu kom skepparen med sitt ombud, en lång mäklarclerk. De hälsade lotsen med verkligt medlidande och kastade misstänksamma ögon på mig. Under den rysliga väntan som härpå följde framviskades mellan båda kärandeparterna ett samtal, rörande sig kring försäljningen av lotsens gård. Det kokade i mig, men jag teg.
Ur portgången stack ögonblicket efter ett huvud fram, sakta, försiktigt, som när en råtta tittar fram ur sitt hål. Och så försvann det. Allting hade gått så hastigt för sig, att Stellan ej kunnat se, vem det var. Han hade bara fått syn på en klassmössa med klassmärket bortrivet och tippen av en trubbnäsa. Han satt i spänd väntan på fortsättningen.
Och jag kände, hur mina skälfde under hans, medan vi tryckte hvarandras händer. Jag är alldeles vild i kväll. Jag gjorde toalett i vanlig tid, i hopp att han skulle komma. Medan jag väntade, försökte jag arbeta; jag hade varit försummad af besök hela dagen. Jag skref, men halfva min varelse lyssnade. Åh, en sådan väntan! Och ingen kom.
Dock en stund fördrar jag väl än att lefva; Jag begär den stunden för din skull, kung! Dröj med hämnden, tills ett vittne kommer, Som förhöjer din segers glans. Dröj, tills Hjalmar kommer, sin faders ära; Ej blir väntan lång, han är fjärran ej." Så han talte, och han teg och sträckte Handen stilla mot hafvets rymd, Och i jubel stormade Fjalars skara: "Gauthiods drakar närma sig, Hjalmar syns!"
Min kropp, tänkte han, är ju alltid trött och värker och nu slår hjärtat fortare än det skulle, kinderna bli heta, icke av lust utan av ångestfull väntan på intet. Eller visste han på vad han väntade? Han skulle taga reda på det, kanske. Nu visste han blott att han mitt i ungdomen släpade fram sitt liv, själen bara liksom hasade sig fram och även kroppen.
Sebulon, Din pil är säker, och Isaschars herdelans, Blank och stålsmidd fjerran sprider, stridens stjerna! Du Din glans. Ephraim välsignad vare och Hans vandring ut och in, Josephs dubbelsvärd ej sviker, slungan ej i Benjamin. Ingen saknas; Gad och Ruben landets sköldar begge två, Ren på andra sidan Jordan längesen i väntan stå.
Till sist och då väntan framkallat en ångestfull spänning, öppnades dörren och torparens röst lät höra sig utan att han själv kom till synes. Han läste eller predikade på ett entonigt, sjungande sätt och med en ytterst långsam men stadig stegring av rytm och röstens styrka. Denna stegring verkade hetsande och jagande som arabisk musik. Kvinnorna började buga framåt och bakåt, männen följde.
Det blev nästan moltyst i stugan och man hörde endast stövelknarr och stärkkjolsfras, som efter några ögonblick upphörde. Man såg på varann, blev förlägen, torrhostade, och det blev tyst igen. Slutligen sade pastorn, som hade allas blickar på sig: Nu börja vi, för den här väntan blir oss alldeles för lång! Och har han inte kommit nu, så kommer han ej.
Dagens Ord
Andra Tittar