United States or Kuwait ? Vote for the TOP Country of the Week !
I väntan står en brudgum; allt är redt Af Mirrha doftar bruden, facklor tändas, Och tåget rör sig; se, då stannar det Och bröllopssångerne i gråt förvändas. Den ärfda tegen mannen har besått, Och axet mognat, men hans barn och maka Vid skörden honom sakna; han har gått Den väg, som ingen kommit än tillbaka.
De väntade att han skulle svälla upp eller helt plötsligt falla ned död; men när de efter lång väntan fingo se att intet ont vederfors honom, ändrade de mening och sade att han var en gud. I närheten av detta ställe var en lantgård, som tillhörde den förnämste mannen på ön, en som hette Publius; denne tog välvilligt emot oss och gav oss härbärge i tre dagar.
Och därom beder jag, att eder kärlek må allt mer och mer överflöda av kunskap och förstånd i allt, så att I kunnen döma om vad rättast är, på det att I mån bliva rena och för ingen till stötesten, i väntan på Kristi dag, och bliva rika på rättfärdighetens frukt, vilken kommer genom Jesus Kristus, Gud till ära och pris.
Men när Gustav II Adolf uppträdde, sjutton år gammal, lika fager och mild som han var kraftig och hugstor, då vaknade åter den nya väntan såsom aldrig förut; den i bekymmer grånade tiden ljusnade åter i ungdomsfägring, och hela denna konungs regering blev en upprörd, orolig, men dock i hoppets färger glänsande ungdomsdröm.
Älska, yngling! Hjärtats lågor svalkas; Drick! En vinter utan drufvor nalkas; Lef och gläds och njut och le och skalkas! Frost och domning följa sen. Hur lång ar vägen? Kort för det friska sinnet, Men lång, ack, lång för det sjuka hjärtats väntan. När skall hon komma, när skall den hulda sjunka Säll i min svallande famn?
Ja, det fanns hos dem en egendomlig, aningsfull väntan, som de andra träden saknade. Och den gyllene solstrålen frågade: "Ni äro väl mycket bedröfvade för att ni måste bort från skogen, bort från bröder och systrar, bort från den blåa himmeln, från luft och sol?" "Bedröfvade? Nej, vi äro däremot mycket glada; ty vi skola få skåda människornas julfröjd."
Om kärlek drömde hon först och sist: om Romeos och Julias, om Axels och Marias kärlek en hägring af öfversinnlig salighet i den rena luften öfver en vaknande natur. Det var vår och det var morgon, och känslans bleka brodd, som dittills trefvat i mörker, sköt bäfvande upp ur myllan, i väntan på värme och ljus.
Där låg han nu på sin vita bädd, och när han såg upp, var det i väntan att bli kysst, eller också rörde han sakta på de små svaga händerna, och då lutade vi oss ned över honom, därför att vi förstodo, att han ville smeka oss. Svante gick på tå i sjukrummet, och hans hjärta var fullt av det förunderliga i, att lille-bror skulle dö.
Och hur väl jag än känner alla de argument, som anföras mot en dylik tankegång, är det mig dock omöjligt att göra dem gällande i detta fall. Jag varken tror eller icke tror. Jag går liksom i en pinsam väntan att en gång få klarhet i vad jag icke vet. Och under allt detta växer hos mig en tanke, som spirat i den stund, då jag visste, att mitt barn skulle dö.
»Hej, gubbar» skrek han till manufakturhandlarna, som redan sutto där i väntan på den supé han skulle bjuda på. »Nu kan ni inte kugga mig på ett enda tåg i hela Sveriges rike. Jag kan dom varenda ett, snäll-, person-, blandade och godståg, och alla stationer och hållplatser.» Då log manufakturhandlare Bergström sade: »Kanske du kan säga mej när 7,38 från Oxelby lämnar Buskås i morron.»