Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 juni 2025
Men Grotte kom alltid luffande, satte sig på bakbenen och klippte med öronen: det är bra. Dagvården var färdig. Lyft av kitteln! sade en träl till Ån. Inte, sa' Ån. Trälen tog med sleven i sådet och kastade på Ån. Ån torkade sig i ansiktet och teg. Lägg till honom, du Ån! skrek en annan träl. Jag rår inte, sa' Ån och lade sig i halmen. Det började dagmejna och isen smalt från jöklarna.
Ge en människa samma föda dag ut och dag in! Samma hårda brödbitar, omöjliga att tugga och hennes mage och inälvor skola snart trasas sönder. Men vi äro starka. Vi hålla. Åtminstone elva, tolv år. Jag är elva år nu. Elva år för en hund och 77 för en människa. Jag är en gammal hund. Jag har också blivit litet fetare i kroppen och på hösten får jag lätt reumatism i bakbenen.
Basilius gick ut på gården. Mot vanan låg gammelhyndan överst på storstugans stentrappa. Hon reste sig makligt och bugade för Basilius, i det hon ljudligt gäspade. Och unghundarna trängde sig två och två ut ur hundkojan, sträckte på sig, spärrade ut klorna, lyfte svansarna, gäspade. Årsvalpen kom slängande emot honom, reste sig på bakbenen och trummade på hans mage med framtassarna.
Jag skall nog sörja för det övriga. Hallsten fick nätt och jämnt tid att taga fram det fnöske, som han bar hos sig i en hopvaxad valnöt. Det hade tagit fukt från hans egen kroppsvärme, och han måste slå sju eller åtta gånger med flintan, innan han fick eld. Då var hästen redan alldeles över dem och reste sig, tvärstannande, på bakbenen, ty han såg dem i mörkret.
När han slutligen reste sig på bakbenen och rent ut beskyllde de vackra bagerskorna för de otillbörligaste saker, skrattade den saktmodiga drottningen, så att hon måste torka sig i ögonvrån. Men så tog han ett stångande språng fram mot konungen och öppnade på käftarna och viskade: Herre, var på din vakt! De tänka stjäla från dig det käraste du äger. Valdemar böjde sig över honom.
Ernst-Olof försökte lämna trädet. Då reste sig Buck på bakbenen och pojken förstod, att så länge hundar icke kunna klättra i träd, var det säkrast att stanna där han var. Hans väntan på de hårda, obekväma grenarna blev lång, men den fick dock ett slut, när direktör Pilman kom. Ernst-Olof kom hem till sin faders hus i sällskap med Buck och direktör Pilman.
Dagens Ord
Andra Tittar