Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 oktober 2025
Maglena vände sig åter med brinnande ifver emot henne, som hade så mycke märkvärdigt att tala om. Ante tittade upp ett ögonblick från sitt arbete. Han späntade nu stickor. "Ladd-Pelle hette han." "Nå till den där Ladd-Pelle kommer en kväll sju stycken små barn, bra hungriga." "Farligt", suckade Maglena. "Men vi hade fått mat förr på dan, kom ihåg de stinta", ljöd Antes allvarliga stämma.
För mycket bjäfs och för litet gammallutersk enkelhet, ehuru hon nödgades erkänna, att adjunkten onekligen kunde göra sig bra vid altaret med sin resliga gestalt och sin djupa stämma. Hon avlade också visit hos stadens övriga prästerskap, av vilka hon från föregående besök kände de flesta. Den tredje dagen installerade hon sig vid ett litet fönsterbord i salongen.
Bergmästaren hann knappt utsäga det sista ordet, innan han häpet lyfte huvudet, ty en människoröst ljöd över honom ur kronan på en av de högsta ekarna. Det var en väldig stämma, enslig och högtidlig som en predikares, och orden flögo långsamt och sjungande bort över trädtopparna. Därpå skall jag svara dig, far, ropade stämman.
Så satte Maglena ner den tilltufsade plantan, som då inte precis gjorde skäl för benämningen "fin och vacker". Hon hviskade ifrigt en stund med de äldre syskonen och gick sedan blyg, men med högtidlig uppsyn, fram till värden. Maglena frågade med bäfvande stämma om han ville hålla till godo med hennes lill'grannkaktus.
Obekant för dig Kan det ej vara, att Eubulos' son jag är. LEONTES. Jag har en fader, äfven jag, Leiokritos. HYLLOS. Vi räkna oss som söner till vårt fosterland, Vi unga, så du borde göra, äfven du. Ej finns för oss en större plikt, än den oss ges Af Salamis; och ropar nu dess stämma högt: "Slå ned tyrannen, krossa min förtryckare!" Då tvekar bland oss ingen om hvad göras bör.
Uttrycket i hennes stämma slog honom. Det var däri en ångestfull klagan, som han icke förstod, och som icke liknade henne. Han grep hennes hand och böjde sig fram emot henne: Men, Edmée, du är sjuk! Du har ju feber igen. Ånej.
Klockan pickade långsamt . . . långsamt. Annars var allting ljudlöst tyst, ty postmästarinnan skref i sitt rum, och barnen voro ute. Mot hennes vilja föllo ögonen åter ihop, händerna sjönko ned i knäet, hufvudet föll mot fönsterposten, och hon halfslumrade. Hon tyckte sig sitta i den kära gamla pratsoffan i Bellas rum och lyssna till hennes glädtiga stämma.
Inte tyckte alla om, att hon sjöng så rent ut, men Just det tyckte jag så bra om. Tar man tolf åbotöser och ställer dem i en flock, och en gammal fru eller en rik knase eller en högt uppsatt man säger att nånting fult är vackert eller något vackert är fult, så stämma de elfva in eller tiga och samtycka.
Drotten teg i höghet, Men till honom ur kämpars rund Framsteg Sjolf, den gamle, med mulnad panna, Och han hof sin stämma till kraftens ord: "Kung, du åldras, armens senor svika, Tung du lutar mot jorden hän. Blott en skugga, smältande bort i natten, Ser ännu mitt öga af hvad du var. Var du själf dig nog, hvi lät du vissna Dina lemmar i ålderns höst?
Bor blott i ditt hjärta Kristi kärlek, Blyg, ej rusig, skall du finna saligt, Hur i allt Han skymtar fram, hur solen Lyser med Hans ljus, hur stjärnan tindrar Med Hans klarhet, lifvets sorl och vimmel Af Hans milda stämma genomljudes.
Dagens Ord
Andra Tittar