Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 juni 2025
Han hade hugnats med en pension ur det kungliga privatschatullet. Hans Helighet Påfven hade accepterat tillägnan af tragedien Muhammed eller Fanatismen . Och det hade ändtligen förunnats Voltaire att bli medlem af Akademien. Sant är, att Voltaires flirt med hofvet och kungligheten tog ett jämförelsevis snabbt slut. Men det var inte så farligt.
Här gällde det att fatta ett beslut, ett snabbt beslut. Och han gjorde det som en man. En morgon under frukostrasten fick han tag i Percy Anderzén och sade: Hör du, Percy, ja vill inte lämna skålen till prästen. Dä får någon annan göra. Percy såg på honom: Varför vill du inte dä? Samvetsbetänkligheter.
Så spottade han i händerna, jemkade mössan, så den satt riktigt bra, och började sin dans. Alltid på samma fläck. Först försigtigt, sirligt, långsamt, nästan högtidligt. Sedan flyttade han fötterna fortare. Så allt mer snabbt. Han skrek till ibland, ett högt »huj», då han tog ett hopp, böjde sig så alltmer och blef slutligen så flink i benen, att ögat ej mer kunde följa dem.
Så började han åter söka, huvudet vreds snabbt på lång, mager hals åt höger och vänster, ögonen klippte, fingrarna spelade. Han sprang bort till skänken, tog en flaska av klart glas och höll det mot ljuset. Den var tom. Han suckade. Han fann i vrån ännu en flaska av klart glas. Han smackade, gluckade, satte flaskan till munnen. Ånej, inte liknar du just den lede, tänkte mor i Sutre.
Närkes hästar är av en förträfflig ras och föds väl; eld, mod, iver att löpa utmärker dem. Själva Albert måste såldes snabbt resa sig upp och stå i sitsen; han ryckte tömmarna ur hand på gubben och drog in tyglarna barskt, så att de bägge rödblacka skimlarna måste kröka sina halsar likt höga sprättbågar, fnysa och sätta nosarna i bringorna.
Knappt förnummit hade Radoslaus Denna stämma, när sin son han ropte: "Upp, min käre son, och låt oss båda Snabbt från alla sidor samla härar! Se, från oss har Lika ren gjort affall Jämte Korbau och det flacka Kotar, Från Cettines stränder allt till hafvet."
Som vattnen i öknen, de snabbt ju förrinna, Snart skuggans och domningens land skall hon hinna, Der bröstet ej mera för njutningen slår; Der källan förtorkar till sällhetens tår. Så blicka då bort, att i frid hon af lifvet Må tömma det malt, som åt Henne blef gifvet, Och sluta dess Sabbath och mätt af dess fröjd, Bege sig till tystnadens boningar nöjd.
Och älska var hans hjärtas lust, Och lika fritt som snabbt hans val: Han kom blott från en blodig dust Och gaf helt färmt en bal; Och sen han lågat natten ut, Tog han sin skönas sko till slut Och fyllde den ur närmsta bål Och drack sin afskedsskål. Du skulle sett hans anletsdrag!
"God afton, lilla Adolfine!" svarade Erlandsson leende. "Hur vågar ni använda mitt förnamn?" kom motfrågan snabbt och offensivt. "Vem är ni, förresten, och vad vill ni?" "Känner du inte igen mig, Dolfi lilla?" frågade Erlandsson road. "Nej, det gör jag inte, och jag är alldeles säker på att jag aldrig sett er förut." Hon granskade honom litet närmare, och bleknade. "Himmel!" skrek hon till.
"Jag säg ändå, jag, att du ska tiga", hviskade Maglena med underligt glänsande ögon. Hon reste sig snabbt och ryckte luren från brodern. Åter kastade hon sig ned med hufvudet öfver stenen. Det ljusa, i solen gnldskimrande håret, lyste om henne, ögonen strålade af godhet och medlidande, och ångest. "Käre, käre dej, Fnaskjen, Myrtus, Storfar, var int sint, utan gå härifrån.
Dagens Ord
Andra Tittar