Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 maj 2025
Men kvar han stod, den unge; han teg, en tår I glöd föll ned på lågande kinden; En stund han teg, då klarnade blickens glans, Och brusande göts hans smärta i ord: 'Hvem ger dig rätt att offra din son, o kung, Åt glömskans natt, åt tystnadens öde? Mitt lif du gaf mig, tag det! Ett bragdlöst lif Jag gäldar dig, mer var gåfvan ej värd.
Han såg Kring vida salen forskande, bister, mörk; Kämpar, som lett mot dödar, syntes Bäfva för blixten, född i hans ögas natt. Nu tystnaden bröt han. Hans röst Var djup som fjärran rullande åskors dån. "Vittnen af Fjalars sorg", han sade, "Börjad är striden, hören er konungs ord! Ve den, som i tystnadens graf, Hvad nu han sett, ej gömmer.
En högre grad af mensklig sjelfförsakelse kan väl ingen begära. Ja, der funnos de bland oss, som, då blicken nu för första gången möttes med toppen af ett af Jotunheims snöfjell; hänrycktes ända till gränsen af den upphöjda tystnadens område. Och detta är visst ännu sällsynt bland qvinnor och otänkbart bland män.
Som vattnen i öknen, de snabbt ju förrinna, Snart skuggans och domningens land skall hon hinna, Der bröstet ej mera för njutningen slår; Der källan förtorkar till sällhetens tår. Så blicka då bort, att i frid hon af lifvet Må tömma det malt, som åt Henne blef gifvet, Och sluta dess Sabbath och mätt af dess fröjd, Bege sig till tystnadens boningar nöjd.
Dagens Ord
Andra Tittar