Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 oktober 2025
Gif mig blott din kärlek, och jag behöfver intet annat i verlden. Dig vill jag lyda, det är min pligt; jag vill böja mig i stoftet inför dig och vara din slafvinna, det är min ära". Mannen säger: "min är du, jag är din konung och herre, ditt ljus, ditt lif. Se huru god jag är, att jag icke försmår den ringa. Jag är din kraft, din starkhet. Hvad kan väl du utan mig?
Hon måste dö, ack, men får dock ej dö!" "Hvarföre fick Vali fägring? Icke till glädje för sig sjelf, genom det hon kunnat glädja den hon älskar. Dock fägringen är ju hennes, kan hon icke kasta bort den? Men ack han skall icke bry sig om den fula. Hon skickas till bazaren, hon säljes till slafvinna åt en fattig man, hon får träla och släpa med tungt arbete.
Min moder, denne lycklige, ljuse son, Er fröjd, er ständigt gynnade gunstling, han Med en slafvinna fostrar han ättens hopp, En låg lifegens dotter hans maka är."
Du behöfver intet i verlden utan genom mig. Lyd, det är din pligt; böj dig i stoftet för min fot, du är min slafvinna, det är din ära". Se, båda tala samma ord, och dock huru ful är han icke för mig och huru vacker hon! Då orden äro så lika, huru blir genom dem den ena så vacker, den andra så ful? Vingarne föllo af hennes skuldror, och hon fick söka ett svar på jorden. Lilla Isgumman.
Säljarene buga vördnadsfullt för honom och visa sina skönaste varor; men den nye köparn skakar blott på hufvudet, i det han blickar in i det ena rummet efter det andra. Säljarne omgifva honom vördnadsfullt. De rosa sina varor, de öppna andra dörrar som förut varit halft tillslutna. Der synes i hvarje rum blott en enda flicka, vaktad af en gammal slafvinna.
Och vid sitt andra glas sig själf han lycklig nämnt, Att sveklös han besviken var; Och tömt en skål för den, som, då sitt ord han gett, Kan krossas, men ej rygga kan. Och vid sitt tredje glas han stått från bordet opp Och stött sin broders glas och sagt: "En skål för dig, furst Voldmar, ur hvars röfvarhand Jag min slafvinna röfva skall!"
Sitt löfte nyss i skogen minns furst Voldmar nu, Och ur sin dröm han spritter opp, Hans blickar irra länge utan gräns och mål, Och från hans kinder bloden flyr. Omsider dock med kraft han fattar brodrens hand: "Ditt val du äger", talar han, "Men en slafvinna, broder, blott du välja får, Och denna flicka, hon är fri.
Ingen sjunger dödsklagan öfver den fallne, ty från hans lik rycktes af Panus händer hon, som bordt sjunga hans dödssång, hon som bordt följa honom i döden. Hvite man, sannas dina ord, Wainahée slafvinna åt en fiendtlig höfding? Se äfven Panu är stolt och mäktig nu, och Panu befaller öfver Wainahée.
Och furst Dmitri ler och talar: "Såg du tärnan, ädle broder, Säkert en ibland de många, Mellan hvilka jag får välja. Starrgräs bar hon på sitt hufvud, Kring sitt lif af halm en gördel; Min slafvinna log i blommor, Då hon väntade sin furste." Sagdt. Furst Voldmar tiger harmfull, Vill ej tala, vill ej svara. Dagen skrider, och till slottet Skynda under tystnad båda.
En sådan skönhet ej vid Volgas strand han sett, I dina salar ej, Moskva; I omotståndlig, blid förtrollning snärjs hans själ, Och vaken tycks han drömma blott. Då närmar sig furst Dmitri segerleende Och hviskar till sin broder tyst: "För falken, Voldmar, du mig en slafvinna loft, Välan då, denna är mitt val."
Dagens Ord
Andra Tittar