Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 oktober 2025
Och när jag härefter låter skyar stiga upp över jorden och bågen då synes i skyn, skall jag tänka på det förbund som har blivit slutet mellan mig och eder, jämte alla levande varelser, vad slags kött det vara må; och vattnet skall då icke mer bliva en flod som fördärvar allt kött.
Och Mose gick mitt in i skyn och steg upp på berget. Sedan blev Mose kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Och HERREN talade till Mose och sade: Säg till Israels barn att de upptaga en gärd åt mig; av var och en som har ett därtill villigt hjärta skolen I upptaga denna gärd åt mig.
Af jubel ljödo nejdens alla eko; Kring fältet sprungo hjordarna, mot skyn Flög fågeln med sin tungas glada offer, Och människan, den sällaste af alla, Gick majestätlig fram med knäppta händer Att digna ned af andakt inför Gud. Då såg jag i mitt bröst och sökte blott En suck att blanda i naturens glädje Och fann mitt hjärta mera tomt än dödens.
Någon vind lär från mitt hem väl komma, Skyn i luften törs jag kalla broder, Men blott snö är jag på nattens fötter, Som han stampar af, i stugan kommen. Snön från nattens fötter smälte icke, Molnets broder flög ej bort med vinden, Gossen dröjde kvar och blef en yngling.
"Oihonna, din läpp är stum, Gif svar", så talte Morannal nu, "Hvi glesnar klangen af svärden? Finns Morvens ära ej mer?" Han sade. I bäfvan gaf Sitt svar Oihonna: "O fader, gläds! Snart, snart är sagornas Hjalmar En blodlös skugga på skyn. Han sviktar, hans hjälm är bräckt, Han mött tre söner af dig, o kung, Han kämpar ensam. I häpnad Står allt vid drottarnes strid.
Men hela ön är i hans våld, hvi skulle han neka den sköna Wainahée att gå till stranden, för att afskölja bloden från sin drägt, från sina händer, blod af hennes hjertas lif. Wainahée stod vid vikens strand, hon blickade öfver hafvet. Hon sjöng som vågen sjunger mot stranden: "Fri är Wainahée, fri som kormoranten i skyn, som vågen i hafvet, som vinden i löfven.
"Allt stillare blef stormen", så sjunga barderne, så sjunga flickorna, "allt mera ljusnar skyn, östern smyckar sig med glödande rosor, solens öga strålar öfver verlden, och glad slår den unga Edith opp sitt öga, ty så ljufligt stilla slumrar den lille på hennes arm".
JULIA. Ja, fresta bara, Bjud det befängdaste! v. DANN. Så får jag nej. JULIA. Vill onkel hålla vad? Ni får det ej. v. DANN. Du skall få lära känna karln i blinken. Trygg! TRYGG. Herre! v. DANN. Du har märkt, strax bortom byn Så stiger vägen rakt mot himlens bryn. TRYGG. Ja väl. v. DANN. Så snart du hunnit högsta brinken, Så tar du middagssolen ned ur skyn.
Lyckan af människans lott och kärleken, friden och glädjen Lärde du här, här väcktes din dröm om förklarade andar, Vänliga, skapta för oss, att bilda oss himlar på jorden. Lyssna, i sångernas ljud, i den domnande sucken af eko, Fåglarnas röster ur skyn och ur lunderna, hör du ej änglar, Leende änglar i allt, från din barndomsålder bekanta? O, hur ser jag ej nu dem klara!
Ja, säger Anden, de skola få vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem.» Och jag fick se en vit sky, och på skyn satt en som liknade en människoson; och han hade på sitt huvud en gyllene krans, och i sin hand en vass lie.
Dagens Ord
Andra Tittar