United States or Iran ? Vote for the TOP Country of the Week !
Daggen började falla. Skylarne på åkern stodo nu alla uppresta. Folket tog sina verktyg och vandrade hemåt. Annikka lyfte lätt barnet i sina armar och gick jollrande genom skogen. Solens sista strålar strödde ett skimmer af guld på hennes bara mörka hår, som i en tjock fläta föll ned på ryggen.
Och såsom hade hela naturen villigt följt denna uppmaning, spred sig vid den gamle mästarens ord ett glödande skimmer över havsviken, stränderna, bergen och skogarna.
En röd stråle från kakelugnen spelade med hans knappar och kastade ett dystert skimmer i hans af lidelsen upphettade ansigte. På pannan svälde den ena blå ådran efter den andra upp. Herr Adolf observerade i denna fasans stund, att kusinen hade sin sämsta ytterrock på.
Han hade skrubbsår och damm i pannan, men det prydde endast en kämpe. De brunsvarta ögonen hade ett högre skimmer än annars, och i sin tacksamhet gav han sig själv tysta löften. Han lovade Sankta Klara ett kloster. Han skulle gå till Heliga graven, om hans år räckte.
Hvad skall det för resten bli till?» »En plaid.» »Du har ju tre förut.» Hon stred mot en plötsligt uppdykande lust att med munter förtrolighet svara: »Men du har ingen!» Emellertid betvang hon den och fortsatte sitt arbete under tystnad; men der låg ett skimmer af inåtvänd glädje öfver hennes drag. William satt och stirrade ut genom fönstret.
Ofta vi sett långt förr, än ett kvällsmoln mister sitt skimmer, Äfven den rödaste kind omskifta i färgen och hvitna; Skulle förgängelsen då oss drabba med skräck som ett under? Satt jag dock mången kväll i den ensliga stugan vid härden, Såg tallbrasan till glöd förvandlas och hörde, hur stormen Växte med dån där ute och dref snöskurar mot väggen.
Men ute i ängar och backar vandrade par om par i det daggiga gräset under stjärnhimmelns svaga skimmer, för att vid hödoft och syresång släcka eldar, som tänts av stugans värme, kornvinets starka ande och musikens vaggande tramp.
Vinkande drack han och bjöd åt Mattias den härliga drycken. Men när hvar i sin vrå de spinnande pigorna sågo Silkesdukarnas glimmande sken i den öppnade ränseln, Sprungo de opp nyfikna och lämnade rockar och rullor. Likasom svalor flyga med skri kring den sväfvande höken, Så omhvärfde de nu den brunskäggyfvige Ontrus, Lystna att mätta sin blick med varornas skimmer och fägring.
Vore än vår lott som fordom, finge Äfven du en bjudning, arma flicka, Kunde glänsa som en ann' i dansen; Men vår tid är all." Hon hann ej mera; Dörren uppgick, en betjänt i gala Trädde in och räckte i den sköna Flickans hand ett kort och gick. Ett skimmer, Tändt af glädje, flög kring hennes panna, När hon såg sitt namn på bjudningskortet, Men ett skimmer blott, det var försvunnet Nästa ögonblick.
Sicken en härlig slaktmånad! Då ramlar frukten, då dala bladen till evinnerlig ro i de tysta skogarna, rovor, betor och pantofflor ryka upp ur den sköna skånska jorden såsom fordomtima manna regnade från himlavalvet, och allt vad fett och levnadstyngt är av kringvandrande fågel och fä undergår förvandlingens lag och varder till medvurst och skinka och revbensspjäll och sylta och blodkorv och palt och alltihop detta, vars höga uppgift är att breda ett försonande skimmer över jordelivets motigheter och vedermödor.