Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 september 2025
O, att likväl jag kunnat mindre älska dig Och mera följt din maning, när så mången gång För maktens falska skimmer du mig varnade! Men höll jag väl för min skull kungaspiran kär? Nej, blott för din; att kunna ge den dig i arf Betryggad, vördad, fruktad, därför stridde jag Mot dig, mot gudar, mänskor, ja, emot mig själf.
De vackra klipporna aftecknade sina dristiga konturer mot qvällhimmeln, hela trakten lyste fager i aftonsolens skimmer. Samuli pekade mot vester. Der borta bakom bergen och sjön är Drumsö. Der var en gång ditt hem. Du var en gång der en hederlig qvinnas enda glädje. En gammal man älskade dig, som om du varit hans dotter. Den tiden var du ett barn.
Téköket rök, toddykannan likaså, ur glasen ångade det och den bruna konjaken i sin slipade karaffin fick ett mörkt skimmer af solen, som stundom genom björkarne kastade några sneda strålar på det dukade bordet. Herrarne satte sig med ryggen åt utsikten och spädde på glasen. Det var glam och glädje, till och med under de ifrigaste dispyter.
Aftonsolen kastade ett rödt skimmer genom det dunkla, med tjocka spindelväfvar behängda lilla dubbelfönstret åt vester och färjade röken inne i stugan i en skiftning af rödbrun koppar.
Det var då, i stunder såsom dessa, Man förgaf att se, att hon var vacker, Och på ängeln såg, som nu i skimmer Log, där hennes anlet nyss sågs blomma. En gång kom från ett besök i staden Hennes moder hem. "Mitt barn", hon sade, "Håll dig nu beredd att få visiter Af vår granna värld.
Onämneligt lidande suckade i varje drag av denna kvinnas anlete; trånande smärta hade tecknat linjerna av hennes gestalt. Men skönhet låg ännu, ett blekt, händöende skimmer, över denna bild av sorgen: en vemodig skönhet, påminnande om sin egen stundande förintelse.
Af himlens skimmer bestrålad, Outtömlig och klar, där låg den i bädden af blommor, Lik ett människoöga, hvars frid, ej rubbad af stormar, Dallrar af ljus blott än och af lifvets åder i djupet. Tysta vid brädden af den nedsatte sig alla och drucko, Hvilande där och betraktande sommaraftonens slockning.
Säg honom, att den sista suck, Leontes drog, Var ägnad honom för hans faderskärleks skull. Det skall den gamle trösta, ty jag känner djupt, Att han behöfver tröstas, då han hör mitt fall. Säg honom ändtligt ytterst, att mitt hopp står fast På vår förening åter, när i Hades' natt Ej kungamantelns skimmer bländar mer hans syn; Ty här var det ej hat, men plikt, som skilde oss.
Ett skimmer for öfver hela hans ansigte. En rigtig fiol, mor! Får jag se den, bara en enda liten gång? bad han. Dumma pojke! Och du tror, att jag skulle så länge ha hållit den gömd bara för att du nu skulle få den? Åhnej, min gris, det slipper du. Jag tog den från far för att få honom till menniska, men det blef han inte ändå.
Hennes ögon voro två nattkalla brunnar, och hon var mera naken än någon kvinna kan vara. Var var sagans doft, var var diktens och äventyrets skimmer? Synden Greta reste sig från soffan, vit av skräck. Hon var nära att stöta omkull det lilla bordet med flaskan och glasen. Jag vill gå, sade hon. Jag vill gå!
Dagens Ord
Andra Tittar