Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 september 2025
Du synes ännu inbilla dig, att jag skämtar; annars kunde du väl icke tänka på den långe masugnsdrängen Sven, när du kan bli min hustru och rik och förnäm. Nu hälsar jag på din far, och när jag kommer tillbaka, är du min fästmö. Adjö med dig till dess! Men sedan har patronen icke talat till mig ett ord... Har ni träffat Sven i dag, far? Nej, min flicka.
Har ni lust?’ Nu smålog han litet besvärat. ’Man skall inte skämta med sådana saker, fröken Margit’, sade han. ’Jag skämtar inte’, sade jag, ’det är mitt blodiga allvar. Vill ni?’ ’Menar ni verkligen allvar’, frågade han tvivlande. ’På hedersord’, svarade jag. ’Fröken Margit!’ sade han då dröjande, efter att ha funderat en stund. ’Det är en högst oväntad situation.
Han hostade nervöst och stack omedvetet alla venstra handens naglar på en gång i munnen, hoppade upp ifrån stolen, satte sig igen och rättade förläget på sin krage, generad öfver sin brist på sjelfbeherskning. Herre Gud! Söta vän. Bevare oss Gud! kära lilla ... det är väl inte ditt allvar? Det är deras allvar ... jag skämtar inte ... ser jag ut, som om jag ljög, tycker du?
Att komma över telefonerna, så att det verkligen blev en fördel därmed för er morbror? Å ni skämtar bara, sade Wolfgang. Nej, affärsanlag ligga nog i släkten, antager jag, upplyste fröken Zander. Jo, jag sade så här till min morbror: Det är ju du och Willson som äga den trådlösa telefonen, sade jag. Ja, svarade han. Men den affären tycks ej gå framåt, fortsatte jag. Nej, medgav han.
Förkrossad sjönk han ned i en stol och tog en grogg. Det ringde på telefonen, och han svarade. Det var hans frimärkshandlare, som ville skicka ett urval. »Skicka», sade Broman. »Men hör nu ni. Känner ni till den blå Mauritius!» »Ha, ha, ha!» skrattade frimärkshandlaren. »Herr Broman skämtar. Vem känner inte till den .» » Den! » Broman bleknade. »Hm!
Du skämtar, småskrattade patronen, men tillade derpå i samma gråtmilda ton: ack sen man jordat allt i lifvet, till och med hoppet, tänker man inte mera på sådant! Jag är ifrån alltsammans, jag har allt för många som förstöra hvad jag har och hvad jag förtjenar, man gör inte ett »godt parti» om man gifter sig med patron på Hvitö och vid min ålder äro inklinationspartierna sällsynta.
LEIOKRITOS. Ja, om den mött erkännande, men eljest ej. LEONTES. Ju mindre erkänd, desto mera fruktansvärd För mig den varit. LEIOKRITOS. Älskar du att skämta, son? LEONTES. Jag skämtar ej. Om Ajas ättling här stått fram, Af alla hyllad såsom konung, skulle du Åt honom lämnat makten utan fruktlös strid.
En förfärande misstanke flög genom gossens själ. Han stannade och utbrast, medan hans inre bävade: Herr Erland, vi återvända till slottet. Följ mig! I sanning ett löjligt infall, sedan vi gått ut och vandrat så länge i storm och mörker för att träffa din moder! Nej, fromme pilgrim, vi fortsätta vår väg. Vi måste väl snart vara vid målet. Vi återvända! Jag befaller dig! Ha, du skämtar lustigt.
Kära Louise, jag förstår, att du skämtar. Men släpp nu in mig. Jag är rasande hungrig. Det är inte skämt, sade Louise. Ja, men jag är ju hungrig. Jag kan räcka dig några smörgåsar genom springan. Eller också får du äta på hotellet. Det blir för dyrt. Å, kära lilla Louise, min lilla hustru Han stack handen in genom springan och gjorde en smeksam rörelse. Louise skakade hand med honom.
»Gud, så ni skämtar, herr Pehrsson», kvittrade Kerstin. »Det vore väl att gå litet för långt.» »Jag menar blodigt allvar», skämtade Sven vidare. »Ska vi?» Fröken Johnsson teg ett ögonblick. »Sven!» kom det sedan, tyst och mjukt. Det klack till i Sven R. Han anade en kommande olycka och skulle helst ha velat rymma, men det var för sent.
Dagens Ord
Andra Tittar