Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 juli 2025
Och antaget att jag överlämnar mig åt religionen, så är jag viss på att I inom tio år skolen vederlägga religionen. Frestas man icke tro, att gudarne skämta med oss dödliga, och att det är därför som vi medvetna spefåglar kunna skratta i de plågsammaste ögonblicken av vårt liv! Huru kunnen I begära att man skall taga på allvar det som visar sig vara ett jättelikt skämt?
Han skulle skämta och skratta åt, att en af hans »flammor» tagit lifvet af sig på grund af obesvarad kärlek. Det skulle bli en välkommen triumf för honom, och det sista som följde med mig från denna härliga värld skulle vara hans förakt. Var jag då icke en människa i hans ögon? Nej, endast en kvinna leksaken, odalisken. Och hvad är ett människolif för denna världens store?
"Huru kan ni vara så elak?" "Jag elak? Bara hon visar sig i salongen, skall jag genast gå och tacka henne och säga, att hon spelade bättre än fröken Aalberg. Ni skall få se, att hon blir förtjust deröfver." "Och det gör ni med godt samvete?" "Hon är endast sjutton år, fru Karell. Man får väl alltid skämta litet med barnen." "Utan att alls fråga efter huru det verkar på dem?" "Nåd, fru Karell!
Därmed ansåg Sven, att bröderna hade fått bräckan, och lät dem icke vidare grumla sin lycka. Han var så allvarlig själv mitt i sin glädje, att han icke förstod, hur någon människa kunde skämta om en sådan sak, och därför gjorde han heller ingen hemlighet av sina förhållanden.
De skämta med fröjd och smärta, På lek de tåras och le, Blott jag har mitt brinnande hjärta; O, vore jag utan som de! Åter ett besök i ensligheten Af försvunna, dyra, sörjda vänner, Af gestalter från min lyckas dagar, Sjön vid hyddan, hyddan, skogen, bergen, Mina lekar, mina fröjder, drömmar Och min första kärleks blomstersuckar!
»Icke?» härmade han för att visa att han vågade skämta ännu. »Allra minst mot sagoprinsen», tillade han sakta med en blandning af vekhet och ironi, men med öfvervägande vekhet. Modern tyckte sig aldrig ha varit sin son så nära som nu.
Ja, sade hon och mötte kamraternas blickar, nog skämta vi nu om vår framtid, men jag hoppas det ej fins en bland oss, som ej försöker på allvar tänka sig ett mål, dit hon vill sträfva. Ty arbeta utan mål, det kunna vi ej, fastän vi äro „bara flickor“. Jag hörde en dag en gosse säga till en annan: „flickor, puh, hvad duga de till? Kläda sig och göra sig till för oss, det kunna de, men ett allvarligt arbete gå de aldrig i land med“. Jag kan ej säga hur detta grep mig, just derför att jag måste medgifva, att hvad de sett af oss nog kunde gifva dem anledning till detta omdöme. Jag skulle kunnat gråta, vet ni, men jag knöt i stället näfven för mig sjelf och tänkte: det skall bli annorlunda .
Han var född musikalisk, vurmade för musik, men saknade det förnämsta av allt öra och taktsinne. Det ser verkligen ut som vår Herre skulle roat sig med att skämta med åtskilliga människor, och detta på ett ganska underligt sätt. Han ger dem en brinnande lust att frambringa något skönt eller åtminstone reproducera vad andra frambragt, men nekar dem på samma gång förmåga att utföra det.
I sanning, ja, en likhet, det är gifvet. JULIA. Ack, onkel, jag är ledsen, jag vill dö. v. DANN. Hvad nu? Där ute finner du en sjö, Gå, kasta dig i den, så slipps ju lifvet. JULIA. Ja, skämta! Jag är allvarsam. v. DANN. Hvad grubblar fröken på? Säg fram! JULIA. Jo, på herr Frank och på hur öfverdrifvet Han bär sig åt mot er i allt. v. DANN. Den saken, flicka, kan du ta helt kallt.
En blott finnes där än, i sitt barnsliga sinne beständigt Färdig att glädjas och le, den vänliga fröken Augusta. Leende säges hon gå som en ängel emellan de andra, Skämta ibland och trösta ibland och förlika och lugna, När af sorger ett moln sig skockat och hotar att storma.
Dagens Ord
Andra Tittar