United States or Suriname ? Vote for the TOP Country of the Week !
Med öppnade armar och hänryckning målad i sitt ansigte gick hon fram till honom. Min sol och min glädje, min efterlängtade enda älskling, min afgud, min själs skönaste ros! Söta barn herr Adolf var litet generad, torka fötterna, du glömmer alltid! Ah, förlåt! Nå, jag är nu ett nöt! Förlåt, min engel. Seså, nu är jag fin! Får jag så en enda kyss?
Och han drog henne in i butiken, köpte en stor, röd ros och stack den i bröstet på henne. Hon rodnade av förtjusning, men hennes frågvishet ökades endast. Har du så gott om pengar? frågade hon, när de åter kommit ut på gatan. Var i all världen får du dem ifrån? Jag stjäl dem i en bank, svarade Tomas allvarsamt. Greta sneglade på honom förskräckt.
Och löjtnanten, han va nu så dan, han svor och förbannade och sa, att om Kronquistens inte va färdiga snart, så skulle han skjuta dom. Stellan skrattade ej. Han inte ens log. Han hörde knappast på vad hon berättade. Han var försjunken i sin mor. Säg, Kerstin, gör dä mycke ont, när man föds? Ja skulle mena, att dä gör ont! Jo, dä kan han lita på! Han rös till.
En tårbegjuten ros hon bar, Ett minne, som jag skänkte där. Hon trodde, att jag fjärran var, Och jag var henne dock så när; I närmsta buske gömd jag låg Och tårades och såg och såg. Där stod en björk från fordomtid Och grönskade och växte fritt; Den bar min flickas namn, bredvid Bar den i ljusa barken mitt. Tätt till hvarann jag båda skar En afton, då jag ensam var.
"Ja, en långt skönare", sade en kvinna. Jag såg den på drottningens kinder, då hon den långa natten bar sitt sjuka barn på sina armar. Och hon grät och bad till Gud för det såsom en moder beder i ångestens timma." "Helig och underbar i sin makt är sorgens hvita ros. Dock den är det icke." "Nej, världens skönaste ros såg jag framför Herrens altare", sade den fromme biskopen.
Men i tiden lever Gud endast i rena människohjärtan, och varje sådant, som öppnar sig för honom, är en förstärkning åt hans makt i tiden. Vill du bära din sten till denna byggnad? Det är icke lätt, ty det kräver mer än mannastyrka, mer än mannamod; det kräver försakelse av allt eget jordiskt. Har du kraft att offra livets ros åt Gud och hava livets törne för dig själv? Mer kan jag nu icke säga.
I Rosenborgs slottspark i Köpenhamn ha danskarne rest en vacker minnesvård åt nordens störste och snillrikaste sagoberättare. Han sitter där blid och stilla, omgifven af några små, som med spänd uppmärksamhet lyssna till de underbara orden. Världens skönaste ros.
Långt borta någonstäds, jag tror nästan det var i Frankrike, bodde en fru, som var mycket, mycket rik, mer än mången Furstinna eller Drottning. Hon var mycket stolt och mäktig, och herrskade manligen öfver de sina. Hon hade en enda dotter, en flicka så fager och fin som den vackraste ros.
Se, i borgen en flicka blommar, Gall för henne sin båge har glömt, Rurmar sjungit om henne, Clesamor har för henne stridt. Hvems skall flickan af Shelma blifva, Hvem skall plocka dig, lundarnas ros, Fläkt kring strömmarnas stränder, Hvem skall andas din svalkas doft? Ändtligt brytes i salen tystnan.
O, du min källa sval, O, du min ros så röd, Ros, som så snart slog ut! Hvem skall jag ge dig åt? Månne åt moder min? Har ju ej moder mer. Månne åt syster då? Fjärran hos maken hon. Månne åt broder då? Drog ju i härnad han. Månn' åt min älskling då? O, han är långt från mig, Bakom tre skogars löf, Bakom tre strömmars våg!