Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 oktober 2025
Den vithårige riddaren fattade Valdemars hand och bredde ut den över sitt hjärta. Känn här ett hjärta, som är troget som guld, fortsatte han försiktigt, som rädd att stenarna skulle lyssna. Du behöver någon att förtro dig till, Valdemar. Du har länge varit tungsint. Jag märker sådant. Andnöd, tryck över bröstet. Det börjar som en sjukdom.
En timme därefter börjar dagningen. Fåglarne stämma upp sin sång; tjänarne på slottet vakna; från skogen ljuder redan den idoge nyodlarens yxa. =Dag och natt.= Riddaren vaknade tung i huvudet. Även Sorgbarn vaknade strax därefter, matt men med en efterklang av nattens lycka i sin själ.
Solen sjönk ned bakom svarta och gulbleka moln. Kvällen kom, och den dystre grubblaren gick till sin tornkammare, följd, som alltid, av pilgrimen. Men dessförinnan hade riddaren dolt en välslipad jaktkniv i sin livrock. Herr Erland gick till sängs. Sorgbarn lade sig på sin matta. Sanduret viskade, vindflöjlarne på taket gnisslade, insjöns vågor brusade.
Han har själv infunnit sig i vårt läger i akt och mening att följa oss på vår vandring genom världen, ty han har förälskat sig i min dotter och vill icke skiljas från henne. Du ljuger, sade riddaren. Men jag byter icke ord med dig. Drag dina färde och frukta himmelens straff! Ja, drag dina färde, amalekit! röt pater Henrik. Hövdingen bugade på sitt vanliga sätt och förde händerna till pannan.
Den egentlige verkmästaren var Olof Hallstensson; men riddaren gjorde icke endast grovarbetet: han skar mantelvecken skickligt och lade på färgerna väl. Många vintrar hade riddar Bengt så tillbragt. Av fromma beläten tycktes han ej få nog. Slottskapellet och klosterkapellet hade fått sina. Salen och sängkammaren andra.
För mig är hans ansikte intagande, och ej heller ser jag något ont i hans ögon, svarade priorn. Jag tänker på pestgossen, mumlade riddaren. Måtte den här icke föra olyckan i mitt hus! Vilken tanke!
Men i djupet av hans själ dväljes en skugga, som suckar i sitt mörker och vill stiga upp i tankens och känslans ljus. Dock, riddaren förbannar hennes suckan och besvärjer henne, som en ond ande, att förbliva stilla i sitt djup ty alldeles förjaga henne förmår han icke. Denna bild är Singoalla.
Säg farväl, o moder. Vi måste skynda, upprepade Sorgbarn ängsligt. Singoalla steg upp. Farväl, viskade hon till riddaren. Nej, nej, sade riddar Erland, här skola vi stanna evigt. Vi träffas åter. Farväl! Fly, moder! Stanna ej! bad Sorgbarn. Kom, sade gossen, du skall följa mig, fader. Och Sorgbarn fattade hans hand, och han måste följa.
Sorgbarn, min son... Så ljöd det åter från riddarens mun. Men nu ryste Sorgbarn vid dessa ord. De voro icke hans faders, de voro en gäckande andes, som talade med hans faders tunga. Sorgbarn! Du vet ej, hur jag älskar dig, sade riddaren under den nattliga vandringen. Nej, släpp min hand! Du må icke röra mig. Jag vill icke vara din son.
Vad är på färde? sporde riddaren. Där! Se! Håll! Icke ett steg fram! Även riddar Bengt bleknade och hade knappt styrka att ropa till sitt folk: Tillbaka! Underhandling? Ja eller nej? frågade hövdingen, medan hans mörka karlar, bröst vid bröst, halvt beslutsamma, halvt darrande, väntade stridens början. Underhandling! svarade riddaren. Beviljen I oss fritt avtåg? Ja. Med allt vad vi äga?
Dagens Ord
Andra Tittar