Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 oktober 2025
Riddaren ville nu återvända hem och ämnade gå till sin häst, som överlämnats i brodern Johannes' vård. Men i samma stund inträdde denne och anmälde, att en gosse av främmande och ovanligt utseende ville tala vid priorn. Varifrån kommer han i detta oväder? sporde priorn förundrad. Jag vet icke. Priorn och även riddaren tänkte ögonblickligt på den syn, som troddes båda pesten.
Gripen av dödsångest föll han ned framför riddaren, omfattade hans knän och bad: Herr Erland... fader... gör mig icke illa! Vad fruktar du? Har du fått dåligt samvete? Se så, inga narrstreck! Upp, min gosse, och för mig till din moder! Erland fattade gossen våldsamt i armen och ryckte honom upp. Ja, jag skall visa dig till henne. Men... du vill väl icke döda henne?
Du vill väl icke min moder något ont? Tänk ej på hennes trygghet, tänk på din egen, sade riddaren. Nå, lyder du, eller vågar du trotsa? Herr Erland, jag lyder... jag lyder gärna. Men lova... Tyst! ropade riddaren och drog, ur stånd att längre dölja sin sinnesstämning, jaktkniven ur slidan.
Flödvattnet blev djupare, det strömmade in i slädarna och nådde över ryttarnas sporrar. Riddaren Klas Fleming, ty det var han, red till den mellersta släden och frågade om hans syster Kerstin var rädd och önskade vända om. Hennes svar blev, att hon bytte plats med den andre ryttaren, som red förut, besteg hans häst och red främst.
Och likväl kan han drömma! Riddaren, som icke var någon drömmare, uppstod. Mitt folk är marschfärdigt, jag måste nu lämna dig. Farväl, Kerstin! Det är skada, att du icke är en född prinsessa av Brandenburg, då du dock är född drottning. Men du är en Fleming; jag vet ej vad du har att avundas en Brandenburg. Och han avlägsnade sig med hastiga steg.
Medan riddaren talade så, lutade han sig mot en häll, smålog och höjde sin panna mot den mörka himmelen. Ur klippbrottet skymtade, en skugga. Vinden säger: »Min moder födde mig en natt på kyrkogården. Hon sökte där sin makes grav, men han var icke död.» Hörde du vinden säga detta, underlige gosse? Vad säger han då nu?
Väl är det sant, att barn pläga hastigt byta allvar i lek och lek i allvar, men att göra det nu och under sådana förhållanden var dock högligen överraskande. Riddaren vände sitt ansikte mot patern och sade: Min gamle lärare, jag blygs, när jag säger det, och jag förstår det icke själv, men detta barn, om det är ett barn, förvirrar mig, skrämmer mig, uppjagar stygga minnen och inbillningar.
Av allt, vad du sagt, vet jag ingenting. Nu började pater Henrik i väl valda ordalag föreställa riddaren, att detta ej var rätta sättet att bemöta en pilgrim, ung och värnlös som denne och kommen i så underbart ärende.
Porten öppnades, och den tjänande klosterbroderns bleka, avfallna ansikte, nu stämplat med en viss förundran, visade sig vid skenet av en lampa, som han höll i handen. Broder Johannes, sade riddaren, räds icke! Jag är ej en vålnad utan en levande människa, så märkvärdigt det än vill synas både dig och mig, ty varthän mitt öga skådat, är fältet så väl mejat, att knappt ett strå står upprätt.
Men skogen besökte han dagligen på de timmar, när ej riddaren krävde hans tjänst, och Käck följde honom nästan alltid.
Dagens Ord
Andra Tittar