Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 juni 2025
Och när jag reste, följde hon mig ut, Ingrid jag menar, och så frågade jag, om jag inte skulle ha något för jag hade burit mjölkspannen. Och hon såg så rar ut, skälmungen, när hon sa: »Du skulle ju haft 'molkedrick', men jag glömde det rent. Emellertid har du den till godo till nästa gång!» Och så sprang hon in. Nå, du sa ingenting? frågade jag. Det var ju första gång jag var där, sa han.
Det var betydelsefullt, det skulle giva staden ett kolossalt uppsving, och det skulle visa både Gud och människor, att Julius Krok icke var någon slarver. Under loppet av ett år förbrukade han så mycket energi, som enligt doktor Roths utsago var beräknad för femtio. Han förvärvade tomten, han lånade pengar, han byggde, han reste utomlands för att köpa maskiner.
Som man ser, en mycket olycklig växelverkan. Det var emellertid just detta, som Gustav Oscarson råkade ut för. När, efter en arbetsam vinter och vår, hans läkare rådde honom att stryka arbete, vin och tobak från sitt program, och han, till följd därav reste till Vindö pensionat för att vila upp sig, mötte han där Gerda Palm, som var så söt, att Oscarson aldrig sett något så sött förr. Tyckte han!
Nymark kastade sig ned i ljungen vid hennes fötter, så nära, att han lutade sig mot hennes klädning, som han derigenom drog undan från fötterna. Alma vågade hvarken röra sig eller tala, men barmen höjde och sänkte sig häftigt och det svindlade för hennes ögon. Nymark reste sig till hälften och flyttade sig ännu närmare. Alma kände på sitt ansigte hans heta andedrägt och vände bort hufvudet.
Utan att ändra ställning sträckte hon fram handen och slog igen boken. »Det är en dum bok», sade hon. »Jag har aldrig förstått mig på den.» »Det är den nog inte», sade jag leende. »Det har du själv sagt», sade hon och reste sig till hälften upp. »Jag? Aldrig!» »Nå då har du sagt något annat då.» Hon lutade sig ned igen. »Jag minns det inte.
Wolfgang reste sig bugande, och flickan besvarade med en lätt böjning på huvudet hans hälsning. Hon ville just taga ett steg fram emot honom, då han gjorde något, som kom henne att ännu mera förvånas än för ett ögonblick sedan. Löjtnant Schnitler närmade sig henne hastigt men ljudlöst, med sitt ena finger betydelsefullt lagt över munnen.
Mor kan behöva någon hjälp. Och Lisen är så förfärligt glömsk nu för tiden. Abraham reste sig och gick bort till fadern. Han strök honom smeksamt över pannan. Lovar du det, pappa? Är det säkert? Jo, jo. Visst. Det kan du väl förstå, bekräftade ingenjören. Och han rodnade av skam, att han icke förut tänkt på en så enkel och naturlig sak. Men dagen därpå hade han glömt sitt löfte.
Johan teg. Han skämdes. Ja, om din religiösa öfvertygelse förbjuder dig, så följ ditt samvete. Styfmodern var slagen. Hon skulle begå sabbatsbrottet, men icke han. De reste. Johan gick i Betlehemskyrkan och hörde Rosenius. Rummet var mörkt, hemskt, och menskorna sågo ut som de fylt de fatala tjugufem åren och fått ryggraden smält.
Men så kom »uren», dessa fält af idel skarpa fjellflisor, jettestenar, hopade öfver hvarandra, slängda och vräkta omkring hela fjelltoppen, så man ovilkorligen kom på den tanken, att då de grekisk-romerska titanerne reste sig upp mot unionskungen Zevs-Jupiters absoluta veto, utkämpades deras sista strid här på de norska fjellryggarne.
»Detta är mitt hem och jag vill icke se er mer.» Hon reste sig; nu var hon åter fullkomligt lugn. Ögonen hade åter fått lif, men på sned öfver ena kinden drog sig två långa, mörkröda strimmor, likt två blodiga märken efter ett yttre våld i det för öfrigt vaxgula ansigtet. Han stod ännu qvar derborta vid dörren, med handen på låset. Han visste ingenting att göra och ingenting att säga.
Dagens Ord
Andra Tittar