Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juli 2025
Bakom röt löjtnantens kommandostämma ilskna uppmaningar att stanna och löften om stryk, men Pilkvists häst var den bästa, och avståndet ökades sakta men säkert. »Stanna, din förbaskade kryddbonesare!» kom löjtnantens röst. »Annars skall jag slå sönder vartenda ben i din usla kropp.» »Ha, tyrann!» skrek Konrad den romantiske tillbaka. »Aldrig skall du röva min väna brud ur mina armar.»
Åter hov Job upp sin röst och kvad: Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse: aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa, aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal. Bort det, att jag skulle giva eder rätt!
En kväll satt de på mellandäck, Hartman med armbågarna stödda mot relingen. Hans ögon var mulna och han stirrade oavvänt utåt de grönskummiga, flitigt vandrande små sjöarna. Jag passade inte därute heller, sade han med torr, ihålig röst. Jag ville vara i fred, men jag har aldrig fått det aldrig fått det, upprepade han med hård bitterhet.
Hans sätt att afbedja var så klumpigt intagande och så rörande tafatt; hon blef alldeles afväpnad. »När mamma berättar för barnet får barnet icke vara elakt», sade hon blott och hennes röst blef mjuk som ett adagio på en violoncell.
"Du ska få en lill'yxa också så du kan hjälpa mej att klyfva småved då ungmor ska till att koka god mat åt oss." "En lill'yxa!" Det låg nästan jämmer i Månkes röst när han upprepade ordet. "Och en liten räfsa ska jag göra dej. Den skall bli grönmålad och du ska få räfsa och hålla fint här på gården med den." Den unge mannen höjde buden.
Och Serubbabel, Sealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son med hela kvarlevan av folket lyssnade till HERRENS, sin Guds, röst och till profeten Haggais ord, eftersom HERREN, deras Gud, hade sänt honom; och folket fruktade för HERREN. Då sade Haggai, HERRENS sändebud, efter HERRENS uppdrag, till folket så: »Jag är med eder, säger HERREN.»
Bella tog hennes arm och drog henne bort i en vrå, der några af kamraterna stodo. Hanna helsade vänligt, men fick temligen ogillande nickningar till svar. Man tog synbarligen illa upp, att hon ej krusat sitt hår eller klädt sig i handskar. Samtalet gick trögt och fördes med halfhög röst; man hade plötsligt blifvit så främmande för hvarandra, tyckte Hanna.
Och han ropade med stark röst och sade: »Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.
Jemte allt detta hörde hon liksom på afstånd Hellus röst, och den visste hon vara verklig, hon visste, att Hellu sjöng för Anni. I denna form kommo orden till hennes öron: Kom, käre Jesus, hit, Tag oss från jorden bort. Kom, käre Jesus, hit, Tag alla till din himmel! Sången aflägsnade sig allt mer. Endast helt svagt ljöd rösten ännu; hon urskiljde inte ens orden. Slutligen blef allt tyst.
Vesterns himmel fällt sin purpurskrud, Natten fästets stjernelampor tänder Och sitt första ömma klagoljud Näktergalen, lyss! från dälden sänder. Hvad föder, o Sångare! väl i Ditt hjerta Den trånande längtan, den eviga smärta, Hvars makt Du förkunnar med smäktande röst? De hinna, Du späde, då äfven Ditt bröst?
Dagens Ord
Andra Tittar