Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 september 2025
Den stackars lilla prinsessan, sade han nästan ömt, med en ton, vari icke spårades en skymt av ringaktning eller löje. Hon har slitit bra ont för att komma till sin vän! Förste Konsulns ögon blevo plötsligt fulla av tårar, han omfamnade Duroc. Gå min vän, min bäste vän... Låt mig väcka henne, hon får ej veta, att du har sett henne. Det kunde skrämma min lilla stolta väninna.
Men alla jublade alla utom Assim, som stod tyst, och två unga flickor, Singoallas leksystrar, som gingo fram, omfamnade henne och gräto. För övrigt ett bifall, som skar in i hövdingens själ. Vår hövding är rättvis! ropade männen. Men Assims moder dansade kring Singoalla och pekade på henne med fingret.
Fina gjorde en liten fnurrig knyck på hufvudet, tog vägen till sitt kontor, antecknade i privatböckerna och var knappt färdig dermed, då det åter ringde. Hon öppnade. Hela tamburen var full af folk. De trängdes in allesamman, barnen först. Fina tog ett par på armarne, medan ett tredje omfamnade henne öfver knäna.
Då kyste och omfamnade han mig ännu innerligare, och jag tror nästan att hans ögon fuktades. "Gamla pigan." Hon kallades »tokiga fröken», och hon bodde i stadens yttersta utkant, borta vid Seilais-backen, bakom gamla kyrkogården. Där voro hyrorna billigare, därför hade hon flyttat dit.
Alhejdi omfamnade henne vänligt i det hon sade: "icke kan jag vredgas på dig, du dufva". Med hvarje dag slöt sig den sköna fremmande allt mer till Alhejdi, och Alhejdi älskade henne; men hennes hjerta led allt djupare, ty hon såg huru Saliks blickar brunno allt varmare, då han såg på den fremmande, så sköna, men alltid sorgsna flickan. Men Alhejdi dolde sin smärta i djupet af sitt bröst.
Men hon upprepade ängsligt: Fly, Sorgbarn! Assim hör oss! Sorgbarn skyndade framåt, och riddaren måste följa, fastän hans själ våndades. Men även Singoalla ty det var hon, som skymtat lik en skugga följde Sorgbarn, och när de hunnit ett stycke från det farliga klippblocket, där döden lurade, bad hon honom stanna. Riddaren sjönk till Singoallas fötter och omfamnade hennes knän.
Vi återse varandra; jag skall ofta hälsa på dig i Växjö, och när du kommer till akademien, så brevväxla vi ofta med varandra, och under dina ferier reser du till din vän Göran. Djäknarne omfamnade varandra, Göran sökte visa sig stark och glad, men icke desto mindre runno hans tårar, då Adolf gråtande tryckte sig intill hans bröst.
Men nu blev det muntert på gårdsvallen, ty kvinnorna kommo med julbaket. De strödde mjöl i luften för att skänka jorden fruktsamhet och omfamnade träden. När de blevo synliga i dörren, fylldes den vida salen av mjölskyar och kryddlukt. Till och med drottningen hade förkläde och uppkavlade ärmar.
David blev genast så rörd över detta förhållande att han i sitt nuvarande tillstånd kände lust att gråta. Hastigt plockade han upp fyra tiokronor ur fickan och lade dem i Terjes hand. Ät gosse, skrek han, du får alltihop, alltihop! Och han omfamnade den stackars hungrige målaren, klappade honom och tröstade honom. Ät upp för alltsammans.
Blir du fördriven från makten, lovade Ingemund, skola vi aldrig fullmätta resa oss från ett bord, aldrig fullsövda från en bädd, innan vi åter fått höja dig på sköldarna. Inge omfamnade och kysste dem och befallde att ljusen skulle släckas. Vem var det, som suckade så djupt? frågade han plötsligt. Nej, vänta med att blåsa ut ljusen! Jag hörde, att det var någon, som suckade.
Dagens Ord
Andra Tittar