United States or China ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ja, de människor som ställa sin färd till Egypten, för att bo där, skola alla genom svärd, hunger och pest, och ingen av dem skall slippa undan och kunna rädda sig från den olycka som jag skall låta komma över dem.

Jag vill följa med dig i stridenMen Josafat sade ytterligare till Israels konung: »Fråga dock först HERREN härom församlade Israels konung profeterna, fyra hundra män, och frågade dem: »Skola vi draga åstad till Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall jag avstå därifrånDe svarade: »Drag ditupp; Gud skall giva det i konungens handMen Josafat sade: »Finnes här ingen annan HERRENS profet, att vi kunna fråga genom honomIsraels konung svarade Josafat: »Här finnes ännu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna fråga HERREN; men han är mig förhatlig, ty han profeterar aldrig lycka åt mig, utan beständigt allenast olyckaJosafat sade: »Konungen säge icke kallade Israels konung till sig en hovman och sade: »Skaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas sonIsraels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en sin tron, iklädda sina skrudar; de sutto en tröskplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade inför dem.

Jag vill minnas det står, att det där skall vara människan till en hjälp: det skall väl inte vara till ens fall? både själens och kroppens fall, men mest själens. Utan, liksom man får undvika och ur vägen för en stor fara, olycka och nöd, och framför allt låta bli att umgås i ont och fördärvligt sällskap, bör man väl ock undfly ...

Och jag skall hemsöka honom och hans avkomlingar och hans tjänare för deras missgärnings skull, och över dem och över Jerusalems invånare och över Juda män skall jag låta all den olycka komma, som jag har förkunnat över dem, fastän de icke hava velat höra.

Om de läte föra sig bort i fångenskap av sina fiender, skulle jag bjuda svärdet att där komma och dräpa dem. Ja, jag skall låta mitt öga vila dem, till deras olycka och icke till deras lycka.

Men mitt igenom min vrede kände jag, att jag med mina oöverlagda ord tillfogat henne en smärta stor, att jag själv aldrig någonsin känt eller skulle komma att känna en liknande. Men jag skakade av mig denna tanke och förskansade mig bakom det inskränkta högmod, som förmår människan icke att avvärja en olycka, utan att räkna efter vems fel det är.

Jag kom bara upp därför, att jag lofvat det. Det har händt mig en stor olycka. Han kastade sig en stol vid mitt skrifbord. Hur nedbruten han såg ut! Det grep mig. Han olycklig! Det var som om mina läppar stelnat. Jag kände, hur mina ögon vidöppnades, medan jag såg honom. En olycka en olycka! hvilket ord, när det var honom det gällde! Jag greps af en hjälplös förfäran. En olycka.

Jag säger, svarade generalagenten, att äldre damer äro vidskepliga, men att de i alla fall helst bör hålla sig hemma. Kallar ni det vidskepelse, att jag bringar olycka, kommer ni antagligen att ångra er innan kvällen. Ni måste väl ändå medge att vår kära värdinna redan är allt annat än lycklig? För att nu inte tala om den stackars herr Brut!

Och därför står jag nu också deras sida som kasta en stövelknekt eller tegelsten helst en stor efter varje katt de se. Jag förstår också dem som spotta en katt går förbi dem det måste vara olycka att möta en katt, jag vet och har känt det. En gång bodde jag i ett hus där det fanns en svart pudel. Han var av äkta ras och hette Farao. Jag tyckte inte om honom.

Allt detta såg jag, när jag gav akt allt vad som händer under solen, i en tid den ena människan har makt över den andra, henne till olycka. Ock likaledes såg jag att de ogudaktiga fingo komma i sin grav och till vila, under det att sådana som hade gjort vad rätt var måste draga bort ifrån den Heliges boning och blevo förgätna i staden. Också detta är fåfänglighet.