United States or Serbia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Var det någon, som gjorde sig stor möda för att vinna honom, skänkte han dem en eller annan tröstegåfva. En sjal, ett bomullstyg, ett par örhängen eller ett stycke lärft. Det var alltid en liten hjelp. Han smålog på sitt eget sätt, drog upp ena mungipan, nickade långsamt med hufvudet och vände, då man tackade, ryggen till. Två eller tre hustrur hade han undsluppit på det sättet.
Stellan stirrade på honom med vidöppen mun: Sexti ö Ebenezar såg på honom. Du har inga pengar? Stellan skakade på huvudet. Ebenezar funderade en stund. Nå, du kan ta dä på kredit. Stellan stirrade på honom. Vet du inte va kredit ä? Nä. Jo, dä betyder att du inte behöver betala mä samma. Din far ä ju löjtnant vid artillriet? Stellan nickade. Jo, ja kan skriva upp dä så länge.
Fönstret över frontespisen slogs upp, Valborg stack ut huvudet och ropade: Det var sant, mor, strykarna bad om mera välling. Det är sex styckna. Moran nickade. Gästgivarn sade: Nej, jag ville ingenting säga. Jag undrar bara, vad det nu ska bli för elände i Sutre. I jissine började hon. Men han lyfte huvudet, såg henne rakt in i ögonen.
Flamman upplyste hennes ansigte, som nu strålade af förhoppningar och glädje. Hon nickade förnöjdt och smågnolade, under det madamen gjorde sina glänsande förespeglingar. Det dagades för dem alltså. Och någonting af detta var det just hon ansåg som »det lyckligaste!» Mjölnarmor fortfor ännu en stund. Kajsa hörde på.
Och han såg upp och tillade: Luther tör vara mer angelägen om giftermålet än om mågen. Greven nickade. Fägnar mig, fägnar mig. Då kör vi till Raslinge i kväll, sade länsman, och trolova oss inför prästen. Så ha vi alltid ett rep kring bakfoten på herr greven. Herr greven sprattlade till, som om han redan känt repet. Och hemgiften? frågade han. Hur stor blir hemgiften?
Hvar morgon nickade Ina ett godmorgon åt sin gumma; middagstiden, då solen började kännas något varm, frågade hon henne litet oroligt, huru hon mådde, och om qvällen, när hon gick att lägga sig, sade hon: "godnatt du, ser du hur varmt och skönt jag har i min lilla säng, och du måste stå hela natten i kölden. Men se det har du för att du är drottning".
Så snart föreläsningen var slut reste hon sig hastigt upp och gick. När William vände sig om och såg efter henne var hon försvunnen. »Nu följer jag er hem», sade han när de hunnit ut på gatan. »Så får jag med detsamma se, hvar ni bor.» »Nej tack. Jag går ensam. Farväl!» Hon nickade och trippade af, men han höll jemna steg vid hennes sida, »Små fröknar ska' inte vara nyckfulla», sade han.
Nära henne stod en annan docka, som, då man drog på en tråd, vände sig fram och åter för sin spegel med mycken stolt sjelfförnöjelse. Men ack, hennes hufvud var afslagit. Bredvid henne stod en chinesisk docka, med långa mustascher, och nickade högvist på hufvudet.
Efter en stund sade han: Hör du, då kan ja få komma opp till dig om eftermiddagarna å så kan vi skoja mä gubbfan. Stellan nickade. Kalle försjönk åter i framtiden. Till sist reste han sig: Koss i Jisse nam! Va ä klockan? Stellan tog upp sin rova: Halv fyra. Halv fyra! Koss i Jisse nam! Å ja som bara skulle gå ett ärende. Han fick tag i sin mössa. Sekunden efter var han försvunnen.
De ströko sig emot honom som gamla kattor, kurrade och mumlade: Nog ska en dö alltid, nog ska en dö, herre Jesus ja! Och det kunde Elis Eberhard icke bestrida. Han försökte få faster Mimmi i säng, men det lyckades icke. Kunde hon icke vara med, så skulle hon åtminstone se ståten från början till slut. Nu inser de, vad de förlorat, sade hon till doktorn, som nickade bekräftande.