Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 juli 2025
Återigen gingo männen till Ukko, nickade makligt och begåfvo sig bort. Hustrurna likaså. Barnen, som ätit här och der i knutarne, satte sig på det svarta golfvet och begynte leka med hvarandra. Mor tog kärlen och begynte sin diskning. Ollis hustru satte sig i väfstolen och började i den tilltagande skymningen att sortera sina spolar.
Å, låt dem löpa, du! sade gumman. Och det föreföll Daniel, som om hon hade skrattat åt honom. Fast han intet skratt hörde. Han buttrade till. Jag tror I är velig, mor. Sen de gjort en sån orätt! Men gumman sade: Har de gjort orätt, så ska du säga det åt länsman. Han håller reda på rätt och orätt. Den! sade Daniel, nickade och försvann.
Samuli svor och bad honom dra ät Helsingland. Gubben nickade förnöjd, som om han fått höra den angenämaste sak i verlden, gjorde ett tecken åt diakonen, och så blef der ett sjungande, ett välsignande och ett bråk. Kusken steg ned, diakonen steg ned. Kusken bockade, tills hufvudet nästan berörde jorden, diakonen bockade. Kusken korsade sig, diakonen korsade sig.
Ytterligare lifvade genom hoppet att kunna göra en dylik insats i kulturarbetet, anlände vi i skymningen till Liumssätern och välkomnades der af en get, som vänligt nickade till oss från fjösets gräsbevuxna tak, medan fåren stampade tunets lera, och grisarne från både höger och venster sökte tränga sig fram genom grinden. En märklig tafla, full af lif med en viss politisk anstrykning.
Sergeanten nickade ett tämligen muntert avsked åt Sara, som stigit av. Han körde framåt, långsamt likväl, och såg sig ofta om på sitt gående ressällskap. Du kör för simpelt, sade hon vinkande. Det går inte an för en karl. Han slog då till en frisk klatsch i luften, hästarna for av. Sara Videbeck gick ensam. Hon vek ned åt en gata utmed ån: gatan, som förde hem till hennes boning.
När jag återsåg henne var hon platt som ett bräde och oupplösligt förenad med makadamen. Det var det sista jag såg av Polly. Jag blandade mig nämligen diskret i folkmassan. Men jag sörjde henne verkligen uppriktigt. Hon var så tillgiven. Främlingen kom in på baren genom hotellingången, nickade bekant åt bartendern och lade en femcentare på disken.
Slutligen nickade han förnöjd, liksom ville han säga: jo, det är snälla människor, af dem har jag intet ondt att frukta! Hans gestalt var mager och lutande, och såg ut, som om den varit öfverdragen med pergament, hvilket här och där, t. ex. vid munnen, kommit att sitta något snedt. Han var lång som en humlestör och med någonting fromt och undfallande i sitt väsen.
Man skulle ha haft svårt att tro på en så snabb förändring, om inte Kalle själv genom att utvälja honom till drabant gått i god för den. Kom ihåg, sade Kalle, innan de skildes åt, att du tar gymnastikskor mä dig. Stellan nickade. Och samtidigt stack det till inom honom som ett plötsligt hopp.
Här sitter jag och pratar och jag, som var kommen för att fria Jag kunde nog se det, sade hon och nickade förnumstigt. Ingenjören är så vådligt fin, så Nå ? frågade han en smula ansträngt. Hon nickade igen. Jo, om det är så, att ingenjören vill, så J. A. Broms hade ju en hel del att invända mot sin dotters val. Men Marie var van att sköta sig själv.
Vad? inföll sergeanten; det är jag, som Fort, fort! Hon gick nu själv förbi honom fram till disken i salstugan, och frågade vad anrättningen kostat. En rdr 24 sk. Här, kära mamsell! Adjö, jungfru! nickade hon därefter åt uppasserskan, som burit in.
Dagens Ord
Andra Tittar