Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 november 2025
»Hva' sa' jag», resonnerade hon, »ni kunde inte stå på er, när jag riktigt satte hårdsidan till och kom med mina nymodiga fuffens, hva'sa'. Men den kostar pengar den här värmen, det gör den!» Hon erinrade sig nu att hon frös, halfnaken som hon stod där vid öppen dörr i bara lintygsärmarne, barhalsad och bararmad.
"Ni är sjuk?" frågade Nymark, i det han tog hennes hand. "Endast trött," sade Alma leende och vinkade åt honom att taga plats på stolen. Nymark drog den närmare. "Kanske ni önskar hvila?" "Ert sällskap lifvar mera upp mig, tror jag." "Då kan jag sitta hos er med godt samvete." "Ni tar väl inte illa upp, att jag är så här i min frihet?" "Det frågar ni inte på allvar.
Men nu, när jag vet att ni inte gör det, så skall jag gå. Jag lovar er att aldrig upprepa det här. Låt oss då gå! Darrande reste hon sig och drog på sig handskarna, just som uppasserskan kom för att ta emot beställningen. Vi skulle ingenting ha! David fick självbehärskning nog att sticka handen i fickan och ta upp ett mynt som han lämnade på bordet. Flickan såg efter dem häpen.
Efter fyra ledsamma år tog han en lysande Juriskandidat-examen. Vet ni vad man sade då? Ä-ä, sa man. Ett folknöje. Spikad! Så lydde det fåordiga telegram han i maj månad 186... erhöll från Uppsala.
Ser ni, min herre, såsom världen, tagen i högre och heligare bemärkelse, kan söndras i Gud och värld, så kan äfven ordet söndras i anda och ord. Ty huru se vi alla de föremål, som möta oss, om icke ur dem en strimma af den Eviges ljus strålar emot oss? Jo, såsom mörka och fallna, ofruktbara för vårt högre behof och rika blott på förtviflan och död.
Men ni lär också ha left rövare ute på kobben, Lundstedt. Det gick fasliga historier om er en lång tid, va? Herr Lundstedt vart dödsblek och svettades i armhålorna. Förlåt, herr pastorn, men kan jag få lov att tala ett ord enskilt! svävade han fram på målet. Pastorn, som trodde det var någon penningangelägenhet, bad skolläraren komma med in på expeditionen.
Nå men, nu är ni började Antti. Ni veta icke ens af att ni lefva. Annat är det i den stora, vida världen, där man beständigt har ombyte, och där människorna äro lifliga, intelligenta, utvecklade ah, jag skulle inte mera komma till rätta annanstädes än i Petersburg. Ja, möjligtvis i Paris. Att du där får njuta mera af lifvet, det förstår jag nog.
Hvem talar här? Kan ni en bön mig lära, som himlen når? KATRI Se opp! KATRI. Stig högre upp, kom, skåda hur din son till döden går! EBBA FLEMING. Hvad har jag gjort dig, att du mig förkrossa vill? KATRI. Hvad gjorde jag, att ni mig krossade? EBBA FLEMING. Ar du en moder, så gå! KATRI. Jag var en gång, hvad nu du är, nu är jag, hvad du varit förr. EBBA FLEMING. Erici!
Jag ser ej råd, hurhelst jag saken vänder; Jag vågar ju ej ens förklara mig, Af fruktan att för svårt blottställa dig. JULIA. Ack, onkel, att ni rör i dessa bränder, Som fräta i mitt hjärta nog förut! Låt mig få hämta mig en kort minut. Herr Frank bär än i dag en ring, Som jag i Sverige ren såg honom bära. Med denna gör han säkert ingenting.
Jag drömde att ni satt i ett högt torn med jorden under edra fötter och himmelens stjärnor som ett guldstickat blått, glänsande täcke över ert huvud. Ni var ung, ni var rik, ni hade omkring eder de skönaste instrumenter för eder vetenskap, och jag satt vid edra fötter och lärde visdom.
Dagens Ord
Andra Tittar