Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 september 2025
Nöden var ock mångenstädes så stor, att man gärna lyssnade till dessa förespeglingar. Fogdarna begynte mötas med uppenbar motspänstighet, restlängderna ökades, bönderna i några byar övergåvo sina hemman och sammanrotade sig för att utvandra till Ryssland eller översegla till Riga och Polen.
Hvar han varit värst i klämma Under dagen tung och lång, Där, där var hans tanke hemmat Ditåt styrde han sin gång. Hade han ej nog af striden? Var dess hågkomst honom ljuf? Var, fast kampen var förliden. Han ej mätt på blod ännu? Ville han betrakta döden, Fröjdas åt dess offers tal? Lode? Nej, han sökte nöden, Ville lindra likars kval.
Jag tager farväl, jag bjuder god natt, Åt världen farväl jag nu säger; Min möda var lång, snart lutar jag matt Mitt hufvud mot plågornas läger Och somnar från sorgen och nöden. Jag bad till min Gud, hvar timma och stund, Om frid för min själ, för ögat en blund; Min Fader mig hört: Hans barn skall få hvila i döden.
Den ena framdrog ett, den andra ett annat, tills G.A. Borg, en af Lördagssällskapets medlemmar, framhöll den sega styrkan i lidande, grundad på en orubblig förtröstan till godheten i Försynens ledning af människolifvet, ett drag som tiggaren Aron röjer sedan hans existens gått under för nöden, lika väl som bonden Paavo, när han öfvervunnit den.
Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom? Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid? Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja. Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Vi tänka i vår brist och nöd På förra dagars öfverflöd, Det gör oss sorgen värre; Hvi ger du stenar nu för bröd Åt dina barn, o Herre? Har du ditt fadershjärta mist, Är ej ditt löfte fast och visst: "Åkalla mig i nöden, Så skall jag hjälpa dig till sist I lifvet och i döden"?
Men, oafsedt detta, har ju författaren i det föregående sjelf medgifvit, att om de mest nödlidande icke emigrera, så sker detta helt enkelt emedan de "icke kunna komma någon hvart", och det förefaller då onekligen något besynnerligt, att han nu andrager sagda omständighet såsom talande emot, att i vårt land nöden skulle vara orsak till utvandringen.
Uti din boning, Herre kär, Ditt folk i sorg församladt är Och dig om hjälp åkallar, Ty mänskomakt ej hjälper här, Och nöden öfversvallar. Vi sett det korn, man jorden gaf, I jorden bli som i en graf Och ej i dagen komma, Vi sett allt växtligt falla af Förutan kraft och blomma.
Jag hör ett tal som är mig nytt: »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen. I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela. Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig! Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Apparaterna räcka ej mera till, jag står utan pengar, händerna äro svärtade och blödande, svarta som nöden, blödande som mitt hjärta.
Dagens Ord
Andra Tittar