United States or Qatar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nu tågade de förbi honom, han tyckte att alla de vita mössorna sågo på honom; själv hade han icke någon ren mössa utan gick i hatt och det kom också för honom. Han följde ändock efter och blev knuffad i folkhopen; han stannade med de andra åskådarna uppe på backen; han trängdes allt längre fram mot sångarna; han kände igen gamla skolkamrater, men han vågade sig icke fram.
Vid studentmötet i början af femtiotalet var staden öfversvämmad af hvita mössor. Tänk när du får hvit mössa! sade modern. När studentkonserter hållits, talades derom i flera dagar. Upsalabekanta kommo också stundom ner till Stockholm och talade alltid om studentens glada lif. En barnpiga, som städat i Upsala, kallade Johan studenten.
Efter en stund sade han: Hör du, då kan ja få komma opp till dig om eftermiddagarna å så kan vi skoja mä gubbfan. Stellan nickade. Kalle försjönk åter i framtiden. Till sist reste han sig: Koss i Jisse nam! Va ä klockan? Stellan tog upp sin rova: Halv fyra. Halv fyra! Koss i Jisse nam! Å ja som bara skulle gå ett ärende. Han fick tag i sin mössa. Sekunden efter var han försvunnen.
Rundqvist lade sig på soffan vid spisen och tände en pipa, men Norman tog sin dragharmonika och satte sig på förstukvisten, medan de andra gingo upp åt lagården. Här fann Carlsson med en viss belåtenhet tillståndet överträffande hans förhoppningar om det värsta. Tolv kor lågo på knä och åto mossa och halm, sedan fodret tagit slut.
Men medan studenten sålunda var upptagen, fick fänriken åter i ensamheten röka sin mossa. Runebergs tid upptogs dessa år äfven af nya upplagor af hans tidigare verk. Öfversättningarna till de stora kulturspråken befattade han sig icke med.
Han fortsatte vägen och kände att han var hungrig, ty han hade icke ätit på hela dagen av bara oro. Men han gick på; han sjöng icke mer, men han tänkte på huru glada mor och systrar skulle bli, när de fingo se hans vita mössa. Det började knastra under hans fötter, ty det frös på den ännu fuktiga vägen. Då fattade han mod och gick in i en stuga.
Jag ska väl gå och se efter. Hör, Clara, tänd lyktan och ge mig min mössa! Han fick lyktan och stretade emot blåsten ut i ängen, följde skallet och kom in i talldungen, som skilde ängen från stranden.
Det blekröda vart högrött, det högröda djupt rosarött, som kantade sig med silver, gömde silvret under bräm av smältande, eldmättat guld, väckte fågelsången i skogen till jublande liv och bredde pårlglitter och regnbågeskimmer över markens daggvåta mossa. Assim hade stigit av hästen.
Här blef vår lilla kund verkligen stött och, brummande några orediga ord om att han ingen brandvakt var och dugde till bättre, tog han sin mössa och gick, såsom sagdt är, med förtrytelse sin egen väg. Af de kvarblifvande beredde sig hvar och en för sitt värf utan att fästa vidare afseende på den lilla trumslagarens kapris.
Och han hade givit befallning om granhäcken, som borde dölja det värsta eländet. Trädgården hade icke ansats på de sista trettio åren. Gångarna voro övervuxna med mossa och gräs och ett tumstjockt lager av mylla låg över sanden. Vilda, tarvliga örter med maskrosen i spetsen hade tågat upp på rabatterna och gjort sig till herrar.
Dagens Ord
Andra Tittar