United States or United Kingdom ? Vote for the TOP Country of the Week !
O, min älskling skildes här ifrån mig, Och han sade ej: "Gud med dig, dyra!" Tryckte blott sin mössa ned på pannan, Slog till jorden sina svarta ögon Och mot barmen förde högra handen. Att han tryckte mössan ned på pannan, Därmed sade han: "Gud med dig, dyra!" Att han slog till jorden sina ögon, Därmed mentes: "Mer än ögat dyra!"
Då vi närmade oss vårt utsedda hviloställe, sågo vi våra två kamrater, åtföljda af en hvit mössa, under hvilken vi anade ett studenthufvud, och vår harm gaf sig luft i knotande beskyllningar för svaghet och brist på trohet mot gjorda öfverenskommelser, samt i det enhälliga beslutet, att de skulle få ha karlen för deras egen räkning.
Jag ska väl gå och se efter. Hör, Clara, tänd lyktan och ge mig min mössa! Han fick lyktan och stretade emot blåsten ut i ängen, följde skallet och kom in i talldungen, som skilde ängen från stranden.
»Du är allt bra slängd i italiano», sade Johan erkännande. »Åhja, tja, man redet sich!» svarade Petrus blygsamt och ägnade en tacksam tanke åt den i Stockholm inköpta 50-öresparlören. Men Åke grep sin mössa.
Patronen tog ifrån marken emellan stenarne en handfull mossa och körde den i munnen på den lille, och så ännu en näfve till.
Han tyckte stundom, att han såg in icke i härdens eld utan i sitt eget hjärtas. Singoalla satt på sin bädd av mossa med pannan lutad i handen, sänkt i drömmar eller lyssnande till ljud, som kunde båda ankomsten av de efterlängtade. Hon kunde sitta så timme efter timme. Hennes levnad under dessa dagar hade varit ett sådant bidande. Hon förnam knappt tidens flykt och aktgav dock på ögonblicken.
Han vred sig inne i kläderna, som om han velat skruva sig ur dem och protesterade i tysthet. Kunde han inte få ha sin mössa som han ville? Men han fogade sig till sist. Ensam i hela gymnasiet gick han med mössan på nacken och såg ut som en sjöbuse. Och dagen efter, när de möttes, skrattade hon: Du är så dum!
Hon blickade honom rakt in i ansigtet så fullkomligt obesväradt att rodnaden åter började sprida sig öfver hans finniga kinder. Han visste icke hvar han skulle göra af sina ögon. Han vågade icke se på henne utan slog dem till sist ned, som var han en ung, blyg flicka och hon en gammal, rutinerad förförare. »Skall fröken resa i år också», fick han framstammadt medan han tummade på sin mössa.
Runt omkring oss dallrade solskenet över fuktig mossa och ett perspektiv av stammar och barr. Stigen ledde ned till en liten vik. Tätt utmed en brant klippa skar den in i skogen, och vid stranden glesnade träden, släppande fram solljuset, som föll över en öppen, svagt grönskande glänta. Här stannade också Elsa och började leta i trädens stammar.
Vägen, som fordom vimlat av sändebud från städer och konungar, av offertåg och pilgrimer, huru ödslig nu! Gräs och mossa täckte honom; myrten spirade i rämnor emellan hans stenar. Han skyddes även av dalens invånare; de valde hellre en annan, närmare staden Delfi, emedan nejden vid denna tid oroades av rövare, som hade tillhåll i Parnassens otillgängliga klyftor.
Dagens Ord
Andra Tittar