Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 juni 2025
Plötsligt klack det till i honom: fru Brehm och Märta gingo förbi. Hon såg honom, och det lyste upp i hennes ögon, medan hon fortfor att se rakt framför sig, allvarsam och korrekt. Hon var smärt och blek. Tomas satt länge och tänkte på Märta. Han visste icke varför, men han ville nästan gråta. Hur skulle framtiden se ut? Skulle Märta Brehm kanhända en gång bli en fru Wenschen?
De hade kommit överens om att gå upp i våningen vid Döbelnsgatan och fira midsommaraftonen med en flaska vin och några bakelser, som de skulle köpa under vägen. De vågade icke gå på ett konditori; man kunde ju aldrig vara säker på att icke bli sedd. Tomas stannade framför ett leksaksstånd på Roslagstorg. Han skulle köpa någon gengåva åt Märta.
Jag vill säga dig något, Tomas, sade hon. Jag vill säga dig, varför jag grät. Tomas kände, att han bleknade. Jag tror, att jag kommer att få ett barn. Han stod mållös och stirrade på henne, som om han icke förstod. Men Märta stod vit och lugn. Hon grät icke nu. Vi ha gjort orätt, Tomas, nu går det oss illa! Timmarna runno. Tomas och Märta kunde icke lämna varandra.
Om han ändå kunde möta Märta Brehm... Naturligtvis måste också hon vara ute en sådan dag som denna, det var ju omöjligt att sitta inne. Vart skulle han gå för att träffa henne? Gatorna voro tomma, när icke hon gick fram över dem. Och så erinrade han sig med ens, att hon nu troligen hade någon ny vårdräkt, som han ännu icke sett. Han kanske redan hade mött henne och icke känt igen henne...
De stodo båda och betraktade det. Var skall det stanna... Plötsligt fördes det av en häftig vindstöt rakt mot Tomas' ansikte. Han ville taga bort det, men Märta böjde sig fram och tryckte det fast över hans ögon med båda sina händer, och under tiden kysste hon hans mun. Tomas rörde sig icke.
Detta satt nu lilla Märta och tittade på, och till sist frågade hon Sven vad han gjorde. »Förstår du inte, att jag sitter gröna backen?» sade Sven. Och hans ögon blevo stora av förvåning. Nej, det förstod Märta inte alls. Men eftersom Sven kunde hålla på med det så länge, antog hon, att det måtte vara något obeskrivligt underhållande och därför satte hon sig bredvid honom.
Nu lät hans fars röst mycket allvarlig: Gunstig herrn menar alltså, att därför att Märta Gyllencrantz säger något som inte passar herrns små öron, så smiter man? Är det det, som är meningen? Stellan svarade ej. Kom hit! Kom närmare! Stellan närmade sig långsamt. Kvickt, pojke! Nu röt hans far precis som på kaserngården. Stellan raskade på. Och samtidigt började han snyfta.
Det snöade alltjämt, och genom snön flackade det röda skenet från smedjan mot brandmuren mitt över gården, och smedens slägga hamrade som vanligt utan rast. Blåsten ven i alla springor, och emellanåt skrällde det till i fönstret. Det var eget, att han aldrig kunde bli varm i afton... Tomas letade fram en flaska madeira. Han hade den stående sedan den tiden Märta brukade komma till honom.
Nu höjde hans far rösten: Hör du, min unga herre, nu svänger du dig inte mera. Svara på frågan: på vad sätt var de stygga mot dig? Har de slagit dig? Nä-ä-ää Vad har de gjort då? Di tittade på mig så-åå Tål du inte att titta på? Jo-o, men och så sa Märta Gyllencrantz, att ja alltid bar mig dumt åt. Och så smet du? Ja smet inte, pappa, ja bara sprang.
Tänker du på mig ibland, när du är ensam? viskade Märta. Jag tänker ofta på dig. Han lekte förvirrat med hennes urkedja. Om kvällarna, när vi ro ut på sjön, fortsatte hon. Och om nätterna, när jag ligger vaken. Hon hade en tår i ögat. Hon lindade sakta bägge armarna om hans hals och kysste honom på håret. Gång på gång kysste hon honom på håret på tinningen på ögonlocken. Tomas blundade och frös.
Dagens Ord
Andra Tittar