Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 juni 2025
Det var Märta han älskade, och likväl föreföll det honom som om han hade gått miste om något väsentligt av livets lycka, om han aldrig finge se dessa armar blottade och vita sträckas emot honom från någon mörk vrå av ett rum med fällda gardiner. Han vred sig oroligt på soffan. Är du inte trött, skall vi betala? Ja, det är sent. De bröto upp, Tomas gick förut.
Det dröjde ej heller så värst länge, innan han lärde sig, att man kan undvika sina fiender, Kalle med glaskulan, Jonne med vagnen och Märta Gyllencrantz, genom att i sin ordning göra sig vän med dem, som också voro deras fiender. Efter denna princip valde han sina vänner. Urvalet skedde ingalunda medvetet. Det föll sig helt naturligt.
Där, bland damerna, vid andra långväggen stod Märta Gyllencrantz och Ebba Boman och Anna Ekenstjerna Han hade ej väntat sig att få se dem här. De voro i hans uppfattning inga damer eller moitiéer. Han kände dem alltför väl. Det var som om ett oblitt öde alltid fört dem i hans väg...
Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.» Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.» Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.» Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet.
Men varför Märta mår du inte bra, eller har det hänt något? Nej, men jag vill gå hem! Jag vill gå hem! Hon var borta, och Tomas stod ensam utanför sin port. Vad skulle han göra? Han kunde icke förmå sig att gå upp. Däruppe var det tomt och ensamt. Och åter drev han ut i snön. Märta ilade hemåt.
Märta tog bort det rödrandiga överdraget från den långa, gammalmodigt svängda förmakssoffan, vars blekröda tyg lyste matt genom skymningen. Det är så tråkigt att sitta på möbler med överdrag, sade Märta. Hon gick in i sängkammaren, som låg åt den soliga gården, rullade upp gardinen och öppnade ett fönster. Genom den öppna dörren föll en ruta sol in i förmaket.
John var nio år och trodde icke längre på någonting övernaturligt. Var har du varit? frågade fru Brehm. Du ser trött ut. Jag gick bara ett slag nedåt Drottninggatan för att få litet frisk luft. Jag har ju suttit inne hela dagen... Hon tog en bok och satte sig i det andra soffhörnet, och timmarna gingo. Sedan man ätit och barnen kommit i säng, sade Märta god natt och gick in till sig.
Vårdagarna med Ellen, sommaren med Märta, nej, det kunde man sannerligen icke kalla meningslöst. Om det var meningslöst, vad skulle man då säga om dem, som förnöta sitt liv med att sitta i ett ämbetsverk eller på ett kontor, eller med att stå i en kateder och prata dumheter, som hans far till exempel?
Å, Märta, är det du jag satt här ensam i mörkret och tänkte på dig, men jag väntade dig inte... du skulle ju gå bort! Ja, sade Märta, jag kommer just därifrån. Det var så tråkigt där. Jag sade att jag mådde illa och gick min väg. En herre måste följa mig, naturligtvis, det var omöjligt att slippa.
Oscar hade alltså haft rätt! Det var rottingen. Buga dig nu, Stellan, för tant Augusta. Stellan bugade. Hälsa nu på dina kamrater. Hon snurrade honom runt på klacken, så att han åter stod ansikte mot ansikte med pojken med glaskulan och den med vagnen och Märta Gyllencrantz. Han bugade på nytt. Men ingen svarade. Då slog tant Augusta den gula käppen i bordet, så att Stellan hoppade till.
Dagens Ord
Andra Tittar