United States or Cabo Verde ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han gick lugnt fram och satte sig vid skrivbordet mitt emot författaren och sade: Du är en gammal humbug! Å, inte så värst gammal, sade författaren. Jo, nu för tiden då allt går så fort, är du gammal, som humbug. Vem är ni, sade författaren. Jag kan inte påminna mig att vi träffats förr. Nej, det är rätt längesedan, sade mannen och smålog. Du har inte behövt mig det har gått bra ändå.
Antingen skall jag finna detta hos dig, sedan det där dumma, halferotiska dunstat bort, eller också troligare skall jag finna det hos någon annan. Det är jag som går. Jag har penningar nog att stanna. Men på söndag reser jag; icke i harm eller förhastande, utan lugnt, därför att kuren är slut.
Brant, Brant, kan du inför Gud försvara, att du har förstört ditt eget barns lycka? Jag, liksom du och alla andra, är endast en fåkunnig människa, men Gud vet, att jag handlat efter samvete och bästa övertygelse, sade Brant lugnt.
Slutligen rätade hon med ett ryck upp sig, sade lugnt och allvarligt: Det är un'litt vad du ser klart, som är liten. En ann bara anar sig till'et. En ann ser högfärden deras, men ser inte hur långt den går. För nog var det rätt uträknat. Och länsman hade de ställt i bakhåll. För meningen var att du skulle rulla utför vindsgluggen, så skulle jag rulla utför stupstocken.
Sof du bara lugnt, om du får sömn." Han gick bort, och Alma blef kvar i sängen, lugnare till sinnes. John visste ännu ingenting. Efter två veckor skulle han fara till landtdagen, Nymark skulle hinna glömma och allt skulle bli dervid.
DANIEL HJORT. Säg ut, jag redo är att höra. SIGRID. Och om man finge känna denna djärfhet, ni vet hvad er det kostade och mig. DANIEL HJORT. Ah! SIGRID. Här jag lägger brefvet, tag det åter. En evig hemlighet emellan oss skall detta bli, er ingen förebrå. DANIEL HJORT. Ni älskar mig, ni älskar mig ändå! O! säg blott det, och jag skall lugnt försaka. SIGRID. Ni ärelysten är.
»Harkrank!» sade han föraktfullt. »Du skulle inte ingripa om jag så försökte kyssa Rosa mitt för näsan på dig. Du är ett fegt kräk. Hundsvott! Kom Rosa och dansa med mig. Bry dig inte om den vettskrämde stackaren.» Rosa bevärdigade inte Zackeus med en blick utan stack lugnt sin arm under Johns.
Och så var det icke diplomatiskt, att ni följde mig till trappan. Knut Herman måste ju då tydligt märka, att ni hade någonting att säga, som han icke finge höra. Ni borde ha sagt mig farväl här inne och sedan helt lugnt ha väntat tills jag kom tillbaka. Och så satt han och såg sorgsen ut, strök öfver min panna och böjde sig ned till mig.
Långt hän i väster, bortom sund och uddar, Sjönk solen tröttad nyss i hafvets famn Och släckte lugnt sin fackla. Hur växlar allt! Den dag, som hvälfde nyss Sin rika blomning öfver tusen länder, Står vissnad ren, och mörka skuggor tära På bladens sista, matta purpur nu.
Jag böjde mitt huvud och grät, grät för första gången över mig själv och mitt eget liv. Och jag väntade ingenting, trodde icke på något annat, än att nu skulle dagarna gå lugnt och obevekligt fram mot den stund, som måste komma, och sist skulle döden slita sönder allt, för vilket jag levat. Hur länge jag satt där, vet jag icke.