Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 september 2025
Men se, i stridens hetta ej varsnadt förr, Sköt fram ett skepp på kufvade vågen; Förgylld var stäfven, seglen af purpurduk, Och Gauthiods vimpel sken i dess topp. Det klöf sin ban, det nalkades lugnt, men snabbt, Och snart kring Fjalar lifvades åter Af nya, sälla, eldade gästers tropp De blodiga svärdens lyktande fest.
"Än sedan, om han skulle tala om det?" ljöd det inom henne; "något värre kan inte komma, än detta är. Låt allt blifva uppenbart med det samma. Då slipper jag fri från denna ångest. Det hade varit bättre, om jag sjelf talat om det genast. Öppnat hela mitt hjerta." Men hon hörde ej på denna röst. Den talade ej heller länge, ty ångesten kväfde den. I salongen fortsattes samtalet lugnt och jemnt.
Nu måste jag säga er farväl, sade han, då han satt sig, och så såg han på mig med sina tindrande ögon, som jag håller så af. Och Elsa låg och var lycklig och trygg. Och han böjde sig ned och kysste henne lika lugnt och hjärtevänligt som en kär broder. Hur enkelt och naturligt det utvecklar sig nu! Till hvad det nu skall bli: en drifhusaktig bekantskap med en stor man eller en vänskap för lifvet.
Han såg på henne; hennes ansigte var lugnt i sitt uttryck, och den fina hyn hade icke ens en skiftning i rödt. Att detta lugn var naturligt trodde han icke ett ögonblick; men till och med som resultat af en sjelfbeherskning som föreföll honom oerhörd verkade hennes likgiltiga uppsyn på honom nästan som en förolämpning.
Hon skrek till så att det ekade mellan gårdslängorna. Träskens fiol tystnade. Hon kände något strävt mot kinden. Tssyss, din tossa, hörde hon. Ska du kanske väcka gubben i köket? Jag vill bara veta, vem I har i storstugan. Är det Frönsagreven? Hon snodde och vred sig för att komma loss. Angår det dig, stryker? fräste hon. Han svarade lugnt: Det angår mig. Är det Frönsagreven?
Sinnesrörelsen blev henne för stark. Ingenjören stod nu på samma gren där Ada satt. Han sträckte lugnt ut handen och tog Ada. En suck av lättnad drog genom församlingen vid trädets rot. Adas saga var slut. Hon var infångad. Ingenjören klättrade ned med Ada i innerfickan till sin kavaj. Med märkbar kyla undvek han mängdens hyllning.
Lyckligtvis var det tämligen lugnt och någon egentlig fara för närliggande kvarter förefanns icke. Blekängsgatan var utrymd. I mynningen av Sofiagatan samlades en massa slödder. Men i Karl-Johansgatan stodo några av stadens mest ansedda män med häradshövding Björner i spetsen. Öh-öh, det här blir att reda ut. Det blir att reda ut, upprepade borgmästaren. Är det någon som vet, hur dags det började?
Han gav Spöqvist en blick av hemligt förstånd, varvid denne steg upp och talade som följer: Bror Brackander, jag förstår icke, huru du med lugnt sinne kan fördraga en dylik otacksamhet och uppstudsighet.
Nu komma de dängande först close akter om oss och sedan för styrbords halsar för-om, för att sedan gå upp några kabellängder och lägga sig i lä om Skarpön, där de snart alla 10 en till utom Britannia hade på ett obekant sätt förkommit lågo i rad så lugnt och stilla som de bruka i Nybrohamnen. Här hade dock passioner varit i rörelse och en liten tvekamp utkämpats för-om Vingåker.
Han såg alltjemt ned, men rösten dallrade när han lugnt och fast som svar på patronens beskyllningar sade: Heikki stjäl inte. Stjäl han inte? Nehej! Jaså, han stjäl inte? Han är en liten engel, det är han.
Dagens Ord
Andra Tittar