Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 juni 2025
Hur kärt, hur ömt jag än nämner dig, Du flydda, Du hör mig ej, du ej öppnar mig Din hydda; Min tår ej räcker, Min suck ej väcker Det bröst, som stoftet och natten täcker I grafven. Dock, ömma vän, fast för ödets slag Jag dignar, Min sorg är ljuf, och min smärta jag Välsignar; Ty du har vunnit Och friden hunnit: Det lugn, jag mist, du fördubbladt funnit I grafven.
Vår Herre Kristus talat har, Då han på korset fästad var, Sju ord för oss på jorden; Behållom väl i minnet kvar De helga, dyra orden! Hans första ord, det var att be En fridsens bön för syndare, En bön så ljuf att höra: "Förlåt dem, Fader, det, ty de Ej veta, hvad de göra." Hans andra ord, o lof och pris! Var tröstens ord på lika vis.
Mulnar banan ibland, skjuter ett törne fram, Suckar anden en gång, tryckt af sin bojas ok, O, hur saligt att ila I den älskades armar då! Jorden smeker min fot, ljuf som en vårvind där, Lifvets fjättrande tyngd lätt som en bubbla känns, Och af svallande pulsar Vaggas själen till gudars ro.
För bönens suck går himlen opp, För sorgen själf har jorden hopp; För mig det blef min kärleks lott Att tvifla och att tråna blott. Kom, gode främling, sätt dig ned Och hylla vid mitt tjäll, Stör ej den tysta nejdens fred I denna lugna kväll! För sorgen ljuf dess stillhet är, Ett brustet hjärta vakar här.
O Gud, som låter sommar nu Utom oss stråla lugn och ljuf, Låt ock inom oss, i vårt bröst, Ej råda mörker, storm och höst! Då först är rätt din sommar här, När ute sol och blomstring är Och i vårt hjärta lyser klart Den sol, som icke skapad vardt. N:o 318. I hungersnöd.
Hans sjunde ord, så fullt af frid, Hjälp, Gud, oss i vår sista strid Det i vår suckan blanda: "I dina händer, Fader blid, Befaller jag min anda." N:o 161. Kristus i grafven. Kom tyst, kom tyst, han hvilar nu, Stör ej hans ro, hans sömn är ljuf På mycken vedermöda; För kamp på jorden fann han frid I grafven hos de döda.
Och samma själ, hur blid, hur varm den var i hemmets ro; hans blick, hur ljuf och klar! O! jag vid detta hjärta hvilat har. Ah! hvem är ni! Hur har ni kommit hit? KATRI. Ohörd som sorgens suck i glädjens sal, omärkt som, bland de mäktige, föraktet. EBBA FLEMING. Bort hemska syn! Bort dit, hvar'från ni kom. KATRI. Det är för långt tillbak's till Österbotten.
En kärleksbädd är jordens gröna matta, Och sömnen är dock mera ljuf därunder; Hur saligt allt! Jag står på Minnas graf. Jag står på Minnas graf! O, det är ljuft Att tänka, hur hon hvilar lugnt här nere Och hur jag själf skall snart få hvila lugnt. Hur obetydlig var ej denna skatt, Som sköflades af oinvigda händer! Hvad ägde icke Minna kvar för mig?
"Alhejdi, jag bringar dig en syster, vårda henne väl. Jag har tagit henne af köpmän, som förde henne att säljas. De hade köpt henne af Turkar, som röfvat henne långt, långt härifrån. Ser du hon är skön, hennes fägring är lik månens i silfverklar natt. Du har ofta sagt, att du icke älskade våra qvinnor, att de voro vilda. Nå väl, denna är mild och ljuf.
Hvem kallar du din nästa här, Den du på all din bana Skall hålla som dig själf så kär, Som Herrans ord dig mana? Hvem är den man, Hvar finnes han? På denna strand, I fjärran land, Hvar skall man honom spana? Är det en skyld, den samma blod Har närmst med dig förenat, En moder ljuf, en fader god, Den Herrans bud har menat? En vän kanske?
Dagens Ord
Andra Tittar