Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 oktober 2025
Unge Blume visste knappt att fatta sig: "Hvilket under, gubbe, har forvandlat dig? Du, mer lat och sotig förr än likar andra, Står nu putsad främst och främst beredd att vandra. Hvem har tvått ditt anlet rent från sot och damm, Hvem har pressat i din gråa lugg en kam, Hvem har fått dig väckt, det är dock hufvudsaken, Du, som knappt på själfva dagen förr hölls vaken?"
"Jag borde släppa hvarken dig eller någon annan af hela ert följe, som jag en gång fått mina järnklor i skrofvet på", sade löjtnanten, för hvilken nödvändigheten af en snar skilsmässa också utom gubbens enträgenhet var tydlig; "och lita på att du icke alla gånger kommer undan för samma pris som nu; ty med den spannmål, du och dina likar fara efter, skulle ingen sparf lefva en dag öfver.
Kellgren och Leopold utvecklade då den poetiska förmåga, som hos deras samtida beredde dem anseendet af den svenska skaldekonstens jättar; Oxenstjerna, Creutz, Gyllenborg, Lidner m.fl. dels hedrade, dels förvärfvade genom sina sånger namn, som öfverlefva dem, och Franzén och Bellman, utan likar båda, stämde då toner, dem ingen tid skall finna öfverträffade.
Han var kusk vid trossen, högre var han ej, Hade som hans likar måst i glömska falla, Om han ej fått namn som latast bland dem alla. Pengar värd var gubben ock att se uppå, Han och hästen, som han körde, likaså. Höll den ena sina steg med två ben dyra, Tycktes knappt ett pris förslå för den med fyra. Sådan farten, sådan var, ock rykt och ans, Lika tofvig gubbens lugg och hästens svans.
"Gud vare med hans själ i nåd!" Föll konung Henrik i, "Väl hundrade hans likar I landet äga vi. Men, Percy, lefver jag, så sant, Skall du ock hämnad bli." Och som vår ädle konung svor Och kungaeden bjöd; Så stridde han vid Humbledown, Att hämnas Percys död. Där, ädle skottar trettisex, På samma dag enhvar, Vid Glendal under vapenbrak På fältet blefvo kvar.
Tanken på Singoalla hade lockat honom dit, men han kände nu rädsla för att se henne. Detta gjorde, att han efter mycken tvekan med oförrättat ärende vände sin gångare mot hemmet. Men Käck, som ej lät binda sig av villrådighet, hade sprungit in i lägret, kanske lockad av åhågan att göra bekantskap med de hans likar, som följde det främmande folket, kanske än mer lockad av stekoset från eldarne.
Låtom oss var för sig se oss om i vänhögen och tänka oss litet exempel! Jag är tacksam för svar till p.r., Lund, och tecknar i aktning och frid Geo Jackson , lib. stud. Herr Redaktör! Jag vill säga ifrån i Eder tidning om litet intryck från min resa. Jag gläder mig att Lund blivit högt utvecklat, men det går långsamt i Sweden. Jag likar Sweden dock mycket väl.
Ack, Hermione, därtill fordrades, att ett statsliv i våra dagar skulle finnas. Att själv vara härskare skulle kanske behagat mig, men att vara en härskares verktyg, därtill kände jag ingen böjelse. Men det öppnade sig för mig en annan bana, rosenströdd och lätt att gå. På henne kunde jag nå en viss fullkomlighet och överglänsa mina likar.
Dagens Ord
Andra Tittar