Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juli 2025
Så den höga; vid dess fråga furst Potemkin Böjde djupt sitt ädla hufvud Och med ögat åter höjdt mot kejsarinnan Svarte mellan lek och allvar: "Blott ett medel, blott ett enda har jag funnit, Måtte detta bli begagnadt: Att vår dyra kejsarinna lefver länge."
»Ja, och en, liten novellsamling» han betonade orden en och liten, liksom på trots. Hon smålog. »Och hvad ämnar du nu?» »Jag ämnar aldrig någonting.» »Nå, hvad gör du då? »Jag lefver.» »Ingenting annat?» »Är det inte nog? För resten skrifver jag också på en roman ibland.» »Och din ekonomi?» »Skall jag aldrig blanda samman med din. Och jag sköter den sjelf.»
Men försök att tala själf Till främlingen; han vaknat nyss till lif och vet Kanhända mer än ryktet. TEKMESSA. O, hvar är han, hvar? LEONTES. Så långt aflägsen icke, att ditt ord han ej Skall höra, om han ropas. TEKMESSA. Främling, främling, kom! DEN SKEPPSBRUTNE. Min moder. TEKMESSA. Röst! EURYSAKES. Ja, det är du! TEKMESSA. Eurysakes! EURYSAKES. Du lefver än!
Jo, visst lefver hon, och frisk är hon också. Bad så mycket hälsa mor sin. Och skicka' med så många vackra saker till er, Kajsa, jag har hela kappsäcken full. Den sjuka fick ögonen fulla af tårar. Hennes ansigte lyste af glädje. Hvad jag är för en lycklig menniska. Alla är så goda mot mig och jag har så bra, vet spektorn. Sjuk är jag inte mera, bara trött, men det går nog öfver nu.
Men fast solar ramla från de fasta grunder Och fast jorden flyktar som en suck därunder Och fast askan skingras af förgätna världar, Lefver och segrar det ädla ändå.
På Moabs slätt, på Sibmas drufvokullar, Man mer ej glada sånger hör; Ty härjningen sin tunga vält der rullar Och skörden före anden gör. Och doft, vid klang utaf basuner, falla Nu torn och fasta murar ner; Och hvad derinnom rörs och lefver alla Man Herranom till spillo ger.
Också i teckningen af de lifegne lefver samma mänsklighetskänsla: Vladimir, den gamla trotjänaren, blir genom kärleken till sin herre något långt mera än en slaf, ja äfven Miljutin, Nadeschdas fosterfar, som är så djupt sjunken i lifegenskapens dy, att hans högsta önskan är att se henne som furstens älskarinna, får i den varma tillgifvenheten mellan honom och Nadeschda sitt människovärde.
Romarne, hvilka intogo deras stad år 70 och drefvo allt folket i landsflykt sextio år derefter, samt turkarne, hvilka fullbordade förtrampandet af staden och tempelplatsen år 637, utmärka särskilda svallvågor af denna flod, hvars afsigt att "bortföra qvinnan" dock ej vanns, i ty att Israel lefver än, under det att dessa arméer äro försvunna i jorden.
Sådan är i korthet uppränningen till denna tragedi. Man finner snart, att det egentligt dramatiska, handlingen, här icke utgör den starkaste sidan. Hela dikten lefver mer genom det, som varit, än det, som är och som skall blifva, hvarför också rörlighet och fart saknas.
Hur mången lefver icke här, Som vore honom lifvet Till idel lek för hans begär, Till glädje endast gifvet! I rus och yra spiller han Det goda, här han äger, Och stormar lik den rike man, Hvarom oss skriften säger.
Dagens Ord
Andra Tittar