Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juli 2025
LEONTES. Ve, trefaldt ve oss, fader, om vårt öde fört Med denne yngling till vår strand Eurysakes. LEIOKRITOS. Jag finner ej, hvad ofärd kunde bringas oss Af honom, då han låge död som denne nu. LEONTES. Död syns han, men han lefver, han skall vakna opp, Om blott en konsterfaren vård han finna kan. LEIOKRITOS. Finns någon här, som kunde skänka honom den?
"Han lefver, ja", hånade mannen, "en tjenare i Konungens hof, en riddare i siden och guld i Konungens tjenst". "Lögn talar den falskes tunga", sade Ylpytar. "Tror du ej mina ord, så se med dina ögon. Men förkrosselsens dag skall ännu komma öfver dig, du högmodiga", sade mannen och gick. Men i Ylpytars hjerta brände hans ord.
Fatta mod, än står oss hoppet åter, O dotter, hör din moders röst en fåfäng tår du gråter; Den, som ditt öga sökte nyss och nu ej återfann, Han lefver än, han tänkt på dig, och därför lefver han. Han tänkt på dig, han följt mitt råd att ej gå blindt mot faran, Det var mitt tysta afskedsord, då han drog hän med skaran.
Men summan af saken, facit af Louis Savignans och abbé Fauchons upplefvelser, är så sammanfattar benediktinermunken Dom Bayle romanens svar på frågan den lärdomen, att »man måste lefva som man lär, ty eljes slutar man förr eller senare med att lära som man lefver».
Dit till biskopens ämnar jag gå. De sägas vara så goda mot de fattige. Jag skall följa er dit. Det blir visst litet krok, och jag borde också redan gå hem, men jag skall komma i alla fall. Vi skola försöka gå litet fortare. Tack så mycket. Det käns riktigt lätt nu. Hvarifrån är ni hemma? Från Karttula socken. Lefver er man? Jo; men hans fot har varit sjuk i fem år.
Den sjette basunen synes sålunda framställa ovanliga rörelser bland folken i och omkring Eufrat. Kap. 10. Ängeln, som var klädd i en sky och med regnbågen öfver sitt hufvud, kan icke gerna syfta på Kristus, såsom somliga mena, ity att han säges svärja vid "honom, som lefver i evigheters evighet," v. 6.
Skicka honom hit med mannens hufvud, Hans, som bar min sons på piken fästadt, Att min blick må skåda honom trogen; Och din hämnd, som jag på honom kallat, Må du sända på mitt gamla hufvud. Och på askan af min gård, som brunnit, Och på mina söners lik, som fallit, Skall jag prisa dig, att än jag lefver!" In steg Tomas, då han hörde detta: "Frid med dina gråa lockar, fader!
Snart därpå inträffa budbärare från konungen, hvilkas utsago bestyrker sanningen af häxornas förutsägelser, hvad de tvenne förra titlarne beträffar, och hos Macbeth vaknar i detsamma äfven en skygg tro på häxornas tredje löfte. Men konungen icke blott lefver själf, utan äger äfven tvenne arfvingar af tronen; huru skall då detta löfte uppfyllas?
Mig i bur hon skulle sätta, Fylla glaset där med vatten, Fylla lådan där med hampfrö. Men jag ville säga henne: "Flicka, bort med frö och vatten! Vet, din lilla muntra fågel Dricker endast ömma tårar, Lefver blott af smek och kyssar."
Berget hade störtat in och för alltid skilt far och son från hvarandra. Förskräckt sprang han tillbaka och ropade sin sons namn han kunde ej tro annat, än att gossen blifvit krossad af stenarna. Slutligen tyckte han sig likväl höra ett svagt ljud tränga fram ur stenmassorna. "Lefver du, min gosse?" ropade han. "Ja, far, men mina ben äro visst krossade." "Hur är det med lampan, brinner hon?"
Dagens Ord
Andra Tittar