United States or Laos ? Vote for the TOP Country of the Week !
På mig började samtalet göra ett pinsamt intryck. För att gifva det en annan riktning tog jag till ordet: Agnes, huru trifs du egentligen i Petersburg? Utomordentligt. Där är lifvet fritt, gladt, njutningsrikt Men är det inte på samma gång bra lättsinnigt? Hvad gör det? Så länge det blott inte är ledsamt, tort och instängdt, såsom här hos er. Uh, jag skulle kväfvas!
Vi ha inte kostat på dig och skolat dig för att du skall gå och bli gammalpiga. Hyi! Hvarken Fannys böner eller tårar hjälpte. Såsnart Penttinen träffade doktor Broberg, bad han honom alltid besöka dem. »Fanny har så ledsamt efter er», tillade han dessutom ibland. Men då han berättade därom hemma, blef det riktigt galet. Fanny grät hvarje dag i en hel veckas tid och hvarken åt eller talade.
Sonen däremot, som hela kvällen förhållit sig ytterst tillbakadragen såsom om han fruktat få veta något ledsamt, tog nu mod till sig och framskruvade frågan: Nå, far, har du sålt stugan och grejorna? Ja visst, svarade fadren, alldeles efter som du bad mig. Och pengarna? hördes Alriks slocknande stämma. De ha gått åt!
Alma räckte honom gladt sin hand. "Men ni ämnar er ju ut." "Jag stannar tusen gånger hellre hemma." Och Alma berättade hur hon hade haft grufligt ledsamt och hur hon hade tänkt gå att skvallra om pigor, för att slippa undan den dödande ledsnaden. De skrattade deråt båda af hjertans grund, under det de stego in i salongen.
Corps de logi'et får allt anstå så länge. Vi ha inte råd med reparationer i år. Men till våren ger staden nytt bud på Blekängen, påstår Björner. Abraham nickade god mening. Men i själva verket var det mycket ledsamt. Bröllopet sköts och sköts långt in i en obestämd framtid. Och det var ur många synpunkter sett mycket ledsamt. Louise steg fram och plockade på stigbygeln.
Det svindlade för mina ögon när jag tänkte på alt detta, och med en suck af lättnad begynte jag gå upp från stranden. Båten syntes ej mera, blott en lätt rök steg upp långt borta bakom holmarna. Några dagar voro vi litet misslynta, både Antti och jag. Vi hade just ingenting att säga hvarandra, kände oss besvärade då vi voro tillsammans och hade ledsamt då vi voro skilda.
Huru skulle jag någonsin kunna lita på en människa, om hvilken jag vet att han ej mera i morgon är densamma som i dag? Ett ledsamt uttryck det där »lita på». Lita på! Hvad behöfver man lita på någon? Om en människa i dag behagar dig, är det bra, och gör han det ännu i morgon desto bättre. Om ej, så vänd honom ryggen och sök en annan. Voil
Mitt namn är Hartman, jag reser också hemåt, ni är lik min döde bror som var musiker men han lade alla sina bekymmer på bordet framför varenda främmande säg, tag inte illa upp, tycker ni jag är en pratmakare? Jag tänkte: eftersom han är så lik min bror så kanske om jag frågar vad han tänker på för ledsamt talar han om det.
Du sysselsatte dig sannerligen inte med intressanta ämnen innan du somnade, sade han högt och med en syrlig blick. Jag läste över alltihop, fjärdingstal och namn; det var inte ledsamt. Och så räknade jag i huvudet ut min andel i skjutsen, för att veta hur mycket jag borde lämna dig på morgonen före avresan: det var roligt: jag tänkte på dig därunder ... och somnade hastigt och gott.
Han hade icke mer ord, så grep honom vissheten om denna verldens ondska. Slutligen kom han på en idé. Du misstar dig kanske, alltsamman är kanhända ett litet ledsamt missförstånd. Hon nickade långsamt med hufvudet. Ett litet missförstånd! Om det så väl vore!