Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 september 2025
Han stod vakt framför klädskåpet i sin fars sängkammare. Ibland, för att skaffa sig omväxling, låtsade han, att det regnade. Då klämde han in sig i skåpet bland kläderna och stod och kikade ut genom den öppna dörren, till dess han tröttnade på regnet. Det var en enformig lek och slutade som oftast med att han blev sittande vid fönstret och såg ned på gatan.
De sågo på varandra. Du kom inte, sade Stellan lågt. Kalle såg sig om för att vara säker på att matsalsdörren var riktigt stängd. Nä, ja glömde dä. De blevo länge stående kvar utan att säga något. Ingen av dem visste, hur man skulle handla i en dylik belägenhet. Till sist klämde Stellan fram med en lögn. Köttlund va så djävla full. Köttlund ja ä trött på Köttlund
Och så sprang han ner till stugan; blev borta en bra stund och kom igen. Nu såg han brydd ut och tycktes ha svårt att komma fram med sin anhållan. Säg själv, direktören, vad han vill ge, klämde han slutligen fram. Nej, det ville inte direktören. Nå, om jag säger fem, så tycker herrn väl inte det är för mycket, fick Carlsson fram med andan i halsen och svetten i pannan.
Efter aftonsmaten fick han stiga in i stugan och räkna ifrån sig pengarne; och så skulle han sitta ner och berätta. Men det gick trögt och drängen syntes inte alls hågad lämna något ifrån sig, men gumman släppte honom inte för mindre än att han klämde fram med en reseberättelse. Nå, säg nu, Carlsson, mjölkade hon han var väl oppe hos professorns, kan jag tro?
Då sa den ene till den andre: Det här är ett sådant fall, då bruden bör ha valet fritt. Och de gingo till flickan och friade och bådo henne välja utan att genera sig. Hon betraktade dem fram och bak och vände på dem och kände på dem och bad dem räcka ut tungan och hon lät dem trava och galoppera och klämde dem på hasorna och såg dem i mun och förfor lika samvetsgrant som vid ett hästköp.
Järn och stål och krut och bly Därom fick hans trupp sig bry. Den höll primen, han höll basen, Gubbens vapen var karbasen. När han gick med den i hand, Klämde till för kung och land, Var han seg som gamla eken, Blef ej gärna trött af leken, Kunde slåss fast hela dan, Brydde sig om segern fan, Ville blott ge drift åt striden, Därtill var hans kantschuk vriden.
Men jag skulle så gerna först vilja ha dig att stiga ner från kothurnen och låta bli all tragik.» Hon klämde händerna hårdt samman liksom för att med våld hindra dem från att göra någon rörelse. »Gå», sade hon blott med en röst som var så oartikulerad som om den icke kunde böjas annat än kring denna enda stafvelse. Han såg på henne med ett uttryck af förvåning och en skymt af ängslan.
Gusten tog högsätesplatsen med armbågen på fönsterbrädet och lät modern ge sig en kopp kaffe, i vilken han genast lade brännvin, och drack, under det han i smyg betraktade Carlsson, som tagit fåglarne och undersökt dem. Det är präktiga djur, de här, sa Carlsson och klämde dem över bröstet för att känna, om de voro feta. Han är en snäll skytt, kan jag se, för skotten sitter på rätta stället.
»Han hade hört att byn hette snärpa men visste inte hvar den snärpte hän,» säger ordstäfvet. Småpysarna klämde i att tjuta och hängde sig i gummans kjortlar. Prat! Ditt dumma nöt! Han gör ju bara »påträcker» af folk. Om en stund kom »vilddjuret» in. Ungarna klämde i en ters högre, och det dröjde en god stund, innan gumman kunde genom örfilar och luggar få dem tysta och lugna.
Och när hon under små halfundertryckta suckar berättade om alla de onda rykten, som gått om henne, kände han blodet så varmt stiga sig upp i pannan, att han tvangs att vända sig bort. Hårdt och fast klämde han hennes stolkarm med sin hand och svor inom sig en ed att försvara henne mot dem, som kanske äfven här ämnade förfölja henne... Ett stycke ifrån satt husets värd med den unge mannens hustru.
Dagens Ord
Andra Tittar